You bring out the worst in me

Är det inte märkligt hur vissa människor har en sällsynt förmåga att "bring out the worst in you"? Man lyfter luren och hör sig själv plötsligt låta sur och avvisande - fast man egentligen inte alls vill. Sen, efteråt, när samtalet är över, vill man bara sparka sig själv på smalbenet. Varför kunde jag inte bara bita ihop och låta glad i ett par minuter? Så dags då...

Jag brukar skämtsamt säga att jag vårdar mina oförrätter sedan dagis. Men det ligger något i det. Jag är extremt långsint när det gäller vissa saker. Om du sårar mig tillräckligt mycket kommer jag aldrig att glömma det. Det sitter kvar som en ständig tagg som skaver och vår relation blir därefter. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker förstå, glömma och förlåta. Relationen är för alltid förändrad.

Jag önskar att jag kunde rycka på axlarna och strunta i det som varit, men det funkar inte alltid så för mig.

Så därför har jag ett par ansträngda relationer i mitt liv, till människor som jag önskar att jag kunde behandla bättre, kanske inte nödvändigtvis för att de förtjänar det, men för att jag önskar att jag var en mer överseende och förlåtande människa.

Jippie!

HURRA! Riddaren åkte iväg till Lindex ute vid Ingelsta idag och tittade efter den där tomtedräkten. Och den fanns i både storlek 74 och 80! Så nu har vi rätt tomtedräkt här hemma och dessutom ett par dösöta tofflor som vår storfotade son med nöd och näppe kan ha. Vi måste nog kika på onsdag om de finns i en större storlek och i så fall byta dem. Annars får han helt enkelt härda ut i de här (nej, jag ska inte vika tårna eller så, men de var verkligen på gränsen till små).

Men vad skönt att ha fått tag på en tomtedräkt till slut! Nu återstår bara att låna Ellens snygga pläd och försöka få Alex att sitta stilla och posera tillsammans med Sylvester. Inte för att jag vet hur det ska gå till. Jag får nog droga honom först eller nåt. ;-)

Det lär vara minst lika svårt att fota honom som det var att försöka fånga tre bebisar på ett och samma kort om jag känner honom rätt.

Titta bara här vad bra det gick att fota tre juliga bebisar på bild:


Tre små bebisar......men en smet.


Tre små bebisar och en annan försöker smita.


Tre små bebisar - men en tröttnade och drog och en annan blev ledsen och grät en skvätt.

Helt omöjligt var det att ta några vettiga kort på alla tre samtidigt. ;-)

J***a skit!

Eftersom dumma Lindex på stan aldrig får hem den där tomtedräkten jag ville köpa till Alex tänkte jag beställa den på Lindex's shop online ikväll. Vad kul att just storlek 74 och 80 (som är de två storlekar Alex möjligen skulle kunna ha) var slut i lager då!!! Tänk om de inte får in fler? Då blir jag riktigt sur ju!

Aj! Stackars liten!

Jag stod och diskade nappflaskor i köket när jag plötsligt hörde sonen ge upp ett riktigt gallskrik av smärta inne från datorrummet. Strax kom Riddaren bärnade på en olycklig liten Alex som blödde från munnen! Hela munnen var full av blod och fy sjutton vad det isade sig i mitt hjärta! Jag försökte titta efter var han blödde, men det är inte lätt att se in i munnen på en ledsen bebis som ålar sig och gastar i himmelens sky. Han fick dricka lite vatten och sen la vi ner honom på skötbordet och lyste i munnen med en ficklampa. Då hade han redan lugnat sig lite och vi såg snabbt att han hade ett jack i tungan som visserligen inte alls såg roligt ut, men som knappt blödde längre.

Lättnad!

Jag fattade aldrig innan jag blev mamma att man i och med att man väljer att bli förälder också helt frivilligt väljer att hädanefter vandra omkring med sitt hjärta hängande oskyddat utanpå kroppen. Jag kunde aldrig föreställa mig vilken otroligt stark och beskyddande kärlek man känner till sitt barn!

Trafikpolitik i Norrköping

LÅt mig citera en artikel i NT:

Stefan Arrelid vill att bilarna ska bli färre. Om genomfartstrafiken minskar blir det lättare för dem som verkligen behöver köra Kungsgatan att komma fram.

- Även om det blir köer nu är det uppenbarligen tillräckligt bekvämt för att folk ska välja Kungsgatan ändå, säger han.

Behöver det bli mindre bekvämt för bilisterna alltså?

- Vi måste göra det säkrare för de oskyddade trafikanterna. Förhoppningen är att om Kungsgatan inte upplevs som en genomfartsled så väljer bilisterna en annan väg istället.

Vilken väg ska bilisterna välja då?

- Det är ju lite svårt, men Söderleden och Riksbron. Det är en omväg, men
ibland vinner man tid ändå. Du vinner ingen tid på att stå i kö.

Observera särskilt det där "det blir ju lite svårt" när man ska välja en annan väg. Jo vars. Hela stan är igenkorkad. Det är rödljus t o m i rondellerna och det finns ingenstans för genomfartstrafiken att ta vägen. De få vägar som finns är det redan kö på.. Så det hjälper säkert att bygga olika stopp på Kungsgatan för att stoppa upp ttrafiken. Jag är övertygad om att det kommer att minska avgaserna - INTE. För det finns ingen annastans att ta vägen för dem som åker igenom där. Och vi som bor i närheten och ska till och från våra bostäder och garage, ja vi lär få sitta ännu längre i bilköer och när vi vill gå ut och promenera med våra barn lär luften vara ännu sämre att andas in än den är idag.

Hurra för trafikpolitiken i Norrköping!

Bättre och bättre dag för dag?

Det har varit en tuff start på veckan med dålig sömn, mensvärk och natten till igår en helt grotesk huvudvärk (av det slag då man ser ljusflimmer, mår illa, Treo inte hjälper, isdjur på pannan inte heller hjälper och man mest bara vill att någon ska slå en medvetslös med en gummiklubba). Tur för mig att jag var ledig igår! Jag låg på ca fem centimeter sängkant, men världens sötaste son sovandes tätt intill mig från åtta till tio på förmiddagen (kände att det verkligen var min tur att ta hand om sonen en natt så Riddaren fick sova). Obekvämt och småkallt (Alex låg delvis på mitt täcke så jag kunde inte dra det över mig ordentligt utan att väcka honom) men samtidigt mysigt att ha hans lilla ansikte så tätt intill mig. Han låg där och gosade sig intill mig trots att han hade en halv säng att röra sig på åt andra hållet. Nära är bäst enligt honom! :-)

Vid tio vaknade han och därmed var det dags för hela familjen att sega sig upp. Huvudvärkiga föräldrar drack Treo och började så småningom må lite bättre. Tur det för klockan ett var jag bjuden hem till en av tjejerna i föräldragruppen. Vi skulle fota bebisarna till julkort nämligen. Men det visade sig att de hade en överraskning till mig också. De hade ordnat med en trerätterslunch som tack för att jag brukar fota deras gulliga barn (!) Så himla sött! Jag är ju bara glad över att ha fått så villiga fotomodeller! Så vi åt gratinerat vitlöksbröd med mozarella och örtkryddor till förrätt, en jättegod vegetarisk lasagne till huvudrätt och mumsig bärpaj med vaniljsås till efterrätt. Lyxigt att bli bjuden på mat så där!

Sen skulle vi försöka ta julkort då. Den första bebisen satt snällt och poserade och log och skrattade på beställning. Nästa bebis satt ganska stilla, men var lite mer svårdirigerad när det gällde att le och låta bli att bita i rekvisitan. Den sista bebisen ville inte vara med på bild utan kröp iväg mest hela tiden. :-D Men jag tror vi fick till acceptabla kort på alla tre till slut. Det var i alla fall hysteriskt roligt att vara fotograf och se och höra de allt med irriterade mammorna försöka uppmana sina små busfrön att sitta stilla och le. *hihi*

Hur som helst, vid halv tre var vi klara och jag gick hem till mina grabbar. Riddaren såg nog hur sliten jag var för han tog med sig Alex ut på långpromenad i regnet så jag fick vila. När de kom hem var lillkillen jättekall om ena handen (trots vantar, åkpåse och regnskydd). Vi måste skaffa varmare vantar och en varmare mössa tror jag. Jag gjorde mat åt honom och sen lekte vi medan pappa åt pizza. SEn fick jag äta min middag och sen blev det bad för Alex. Konstaterade att han bara får mer och mer eksem på kroppen för varje dag som går nu. Det är så trist. Vi smörjer och smörjer med fuktkräm och kortisonkräm...

Till slut blev det kväll, även enligt Alex, och oj vad skönt det var att krypa till kojs! Det tyckte bestämt även han för han har nu sovit sedan 22.30 (klockan är 09.50 nu) med bara två vakna perioder och endast en vällingflaska) (!). Synd att jag var tvungen att gå upp vid 09.00. Ska inte klaga dock. Även om jag varit rätt mycket vaken i natt har jag nog sovit bortåt en sju timmar. Riddaren borde vara riktigt utsövd vid det här laget! :-)

Ny dag

En riktigt pissig eftermiddag blev i alla fall en något bättre kväll. Åtminstone ur gråtsynpunkt. Alex kom in i någon slags andra andning efter ett tag och skulle absolut på inga villkors vis sova. Så han höll igång hela kvällen och var för det mesta på gott humör. Att sen hans föräldrar var två vrak som höll på att svimma av utmattning, och som hela tiden sneglad på klockan och undrade om det inte var läggdags snart, ja, det var ju det det. ;-)

Vi åt chili con carne till middag och Alex snikade glatt till sig kryddstark chili från sin mamma. Sen blev det nattblöja, välling och insomning i mammas famn vid 21.30.

Natten har varit dräglig. I synnerhet för mig som bara behövt gå upp och göra välling två gånger och sedan fått gå och lägga mig igen. Vid åtta plockade jag upp en blöt liten son som tydligen kissat så våldsamt i natt att nattblöjan inte räckt till. Otrevligt!

Nu stundar ännu en jobbdag. I morgon är jag ledig!

Orolig mamma funderar

Kom hem från jobbet och möttes av en helt utmattad och jätteledsen liten Alex. Han sov 12½ timme i natt efter att helt ha missat eftermiddagsluren igår. Sen sov han nån timme vid lunchtid och när jag kom hem hade han sovit en liten stund men vaknat och varit otröstlig. Han ser helt förbi ut. Ögonen är matta och röda och man riktigt märker hur han inte orkar leka. Ändå ville han inte sova och inte äta. Blir man orolig eller blir man orolig? Vissa dagar känner jag att jag snart inte orkar med den här ständiga oron. Men man måste ju.

Fem dagar sedan vaccineringen och man vakar som en hök efter tecken på att hans sjukdom ska bryta ut igen. Jobbigt är bara förnamnet...

Jag sov f ö rätt skapligt i natt. Vaknade visserligen sjuttionitton gånger av att jag omväxlande frös och svettades och drömde sjuka drömmar, men ändå. Jag låg i alla fall inte vaken i timmar. Är jag pigg då? Hehe... Eller inte. Ont i halsen, har frusit halvt ihjäl på jobbet, längtar efter en whisky.

Idag åkte mamma hem, efter ett tredagarsbesök. Det är jätteroligt att hon är så förtjust i Alex (och han i henne) och skönt när hon leker med honom. Samtidigt blir det intensivt att ha någon boende hos sig i så många dagar... Jag undrar om inte lite av Alex's trötthet beror på att det varit så mycket besök de senaste dagarna? Idag åkte mamma hem och hon hann bara åka innan en av Riddarens jobbarkompisar tittade förbi på en fika. Igår kom min moster, ingifta morbror och ena kusin hit och fikade två timmar på vägen hem från Stockholm. Alex blev helt allvarlig och tyst när de kom och det tog ett tag innan han tinade upp och blev åtminstone något så när sitt vanliga charmglada jag. Kul i alla fall att de ville komma förbi och träffa Alex (som de inte träffat tidigare)! I lördags var Stefan här och fikade på eftermiddagen så vi har träffat ovanligt mycket folk de senaste dagarna. Vi kan väl bestämma att det är därför Alex är så trött och ledsen idag. Eller hur?

Om sömn (igen)

Lillskrutten vaknar tre-fyra gånger per natt och vill ha välling för att somna om. Framåt morgonen är det jättesvårt att få honom att sova i sin säng. Han vill snusa vidare i famnen på mig eller Riddaren. Efter fyra sådana nätter är det två tämligen utmattade föräldrar som vacklar runt här. Hoppas på att det är sviter efter influensavaccinet som gör att han sover så dåligt. Hoppas också på att han kanske kan sova mellan oss i sängen på mornarna snart. I morse gjorde han faktiskt det ett tag. Det skulle ju onekligen underlätta de gånger det inte går att lägga honom i spjälsängen.

Om jag bara kunde sova när jag väl har chansen vore livet rätt uthärdligt, men jag har hopplöst svårt att somna om efter varje gång jag blivit väckt, vilket gör att jag går på gränsen för vad jag står ut med vad gäller sömnbrist. Längtar efter helgen varje vecka, bara för att upptäcka att jag är tröttare på söndagen än jag var på fredagen. Det ska städas, storhandlas, socialiseras, lagas mat o s v så helgerna rusar förbi utan tid för vila.

Den här helgen är mamma här och idag kommer kanske min moster och (ingifta) morbror hit en sväng. Det är ju jättetrevligt att folk vill komma hit och träffa Alex (och kanske oss lite), men när man är så här trött är det rätt jobbigt också.

Lägg till en dos PMS också så får man en Petra som går lite på gränsen. Just nu njuter jag en välbehövlig ensamstund då maken, sonen och modern är ute och promenerar.

Nästa helg! Då SKA jag vila! Så det så!

Sen en annan sak. Jag börjar få nog av folk som (mer eller mindre) ifrågasätter Alex's sovvanor. Jag vet att han sover dåligt, att vi blir uttröttade av alla väckningar om nätterna, att man kan köra den hårda linjen och låta barnen gråta sig till sömns tills de fattar att ingen kommer att plocka upp dem och de ger upp och sover själva. MEN! Jag klarar inte av att behandla min son så. Jag önskar så att jag slapp få alla upprepade frågor (som somliga ställer med ett tonfall som gör att man klart förstår att det är ett outtalat ifrågasättande bakom) om hur han sover.

Jag är så innerligt tacksam för tjejerna i föräldragruppen! De frågar, stöttar och kommer med tips utan att någonsin ifrågasätta eller fördöma. Bara för att det finns sätt som funkar är det inte självklart att det är det bästa för barnet - eller för alla barn. Så låt oss kämpa på lite till. Alex's sömnvanor blir sakta bättre och bättre av sig självt. Jag vill inte tvinga honom att gråta sig till sömns om jag inte absolut måste för att själv överleva...

Lägesrapport

Det blev inte precis någon lysande natt i natt. Inte för att det var väntat heller. Alex sov från 22.00-00.00 i min famn. Sen sov han i sin säng till fyra då han fick välling. Riddaren var jättegullig och tog hela nattens alla vaknanden. Alex vaknade nämligen regelbundet en gång i timmen resten av natten. På slutet av natten satt den tappra Riddaren med Alex i famnen i sängen. Själv låg jag i sängen i gästrummet och försökte desperat sova. Det gick så där... Jag var vaken mellan fyra och halv sex, sen började jag slumra allt mer - och drömma! Sååååå sjuka drömmar!

Bl a drömde jag att vi hade tagit hand om Elisabets undulat (det var bara fru Undulat kvar). Plötsligt hittade jag Alex på köksgolvet med undulaten halvvägs in i munnen!!! Jag kastade mig fram och bände försiktigt upp hans käkar och drog ut en halvdöd stackars undulat. Och i Alex's näsa och mun var det fullt av ljusblå fjädrar. Så himla äckligt! Stackars undulat!

I morse tog vi tempen på en trött och varm liten Alex. 38,2 gissade jag innan och fick nästan rätt (38,1). Så han fick en liten skväll flytande Alvedon ihop med cortisonet till frukostvällingen. Sen har han varit trött, pigg en liten stund, hungrig och trött och gnällig och trött och...hela dan. Misstänker att natten som kommer inte blir så jätteskojig den heller. Tur jag är ledig i morgon!

Hemma igen

Hemma igen. Och lillskrutten ligger utslagen och sover i pappas famn. Men det gick rätt bra på sjukhuset. Bättre än jag befarat. Han är så himla tapper vår lillkille! Han charmar precis vareda sköterska på mottagningen (så pass mycket att de kommer och hälsar på honom även fast de inte ska ha hand om honom). Han skrattar upp sig mot alla han möter. T o m den inte fullt så glada sköterskan veknade till slut när Alex la in stora charmintensiven. ;-)

Pricktestet gick jättebra. Fyra stick i armen och Alex bara grimaserade och smågnällde lite. Efter en kvart var det dags för avläsning. De testade för ägg, vaccinet och fisk (eftersom vi misstänkte allergi mot det) och han reagerade bara mot ägg. I o f s himla trist för det är ju lite småbökigt att vara allergisk mot det. Jag hade ju hellre valt fisk (som jag och Riddaren ändå avskyr och aldrig lär laga).

Men eftersom han inte reagerade på vaccinet fick han, efter att en läkare konsulterats, svininfluensavaccin. Och det var inte roligt! Han grät så hjärtskärande, alldels högröd i ansiktet och med stora tårar trillandes utmed kinderna. Som mamma dör man nästan då... Men som tur var gick gråten över så fort han fick komma loss och upp i pappas famn (han satt i sin pappas knä medan han blev stucken i låret). Sen var han lika go och glad igen - t o m mot sköterskan som stuckit honom (!).

Vi fick sitta och vänta en halvtimme efter vaccineringen så de kunde kontrollera att han inte fick någon reaktion. Sen var det lagom dags att gå till nästa ställe för den vanliga provtagningen. Fyra försöka att ta blodtrycket fick han genomlida (men han sitter så snällt stilla - trots att blodtrycksmanschetten spänner om armen) och då lyckades de ändå inte få något värde. Sen blev han stucken i fingret. Tyvärr var det sköterskan som alltid får honom att gråta när hon sticker. Man hade ju önskat att en av de bra sköterskorna hade jobbat som brukar lyckas sticka utan att han blir ledsen... Men han överlevde det också och bara hon släppte blev han lugn igen (och var mest intresserad av att försöka äta upp plåstret).

Jag tror jag var den som var mest lättad över att få lämna sjukhuset... Alex var mest bara förbi av trötthet och somnade i bilen på vägen hem. Nu ska jag också lägga mig en liten stund innan maken ska iväg på hockey...

En tuff dag väntar

Idag blir det ingen rolig dag för mammas lilla hjärtegull. 13.00 ska vi vara på plats på sjukhuset för ännu ett pricktest. För er som inte vet hur det går till kan jag berätta att man sticker en nål i armen och sen smetar man på lite av det ämne man misstänker att det finns en allergi mot. I våras fick stackars Alex utstå sex stycken sådana stick och påsmetningar. Gud vad han grät och skrek då! Jag bävar för detta. Det känns som jag ska slitas mitt itu när någon plågar mitt barn så där!

Han ska tydligen testas för ägg och svininfluensavaccinet?! Och vem vet, när vi berättar om utslagen han fick av fisken han åt häromdagen, och de får se hur eländig han är i ansiktet med fnas och utslag, kanske de hittar på ännu fler saker att testa honom för. *ryyys*

Om pricktestet går bra ska han sedan vaccineras mot svininfluensan. Och hjälp vad ont jag fick i armen efter det! Det lär bli en ledsen liten kille under de närmaste dagarna. Å andra sidan är han grymt smärttålig verkar det som, så han kanske tar det med jämnmod.

Värst är ändå det här:

"MYT 2: Vaccinet kan orsaka sjukdomar som ALS och MS.
SANNING: Det är betydligt större risk att drabbas av en autoimmun sjukdom efter en influensa än av ett vaccin. Rent teoretiskt skulle visserligen ett vaccin kunna få i gång autoimmuna sjukdomar. Det finns alltså en teoretisk bakgrund, som inte är felaktig, till påståendet. Men man gör ett logiskt felslut om man inte ser hela bilden. Befinner vi oss i en pandemisk situation, är det större risk att drabbas av autoimmun sjukdom av influensan, än av vaccinet."

Det är ju det jag har misstänkt hela tiden, att tremånadersvaccinationen Alex fick utlöste hans autoimmuna sjukdom. Men det påstod ju överläkaren på barnkliniken var en omöjlighet. Jag tyckte det var sunt förnuft att om man triggar immunförsvaret med vaccin borde det kunna leda till att immunförsvaret löper amok. Så gissa om jag kommer att vara nervös efter varje framtida vaccination?! Kanske är det just vaccinationerna man regelbundet tar under uppväxten som gör att det är så hög återfallsrisk när det gäller Alex's sjukdom? Känns ju inte helt ologiskt...

Men åter till dagens vedermödor. När den eventuella vaccinationen är över är det så dags för den vanliga provtagningen med blodtryck, stick i fingret (det är en rätt utdragen procedur då de droppvis fångar blod i ett provrör så de håller fast honom rätt länge) och vägning. Vid det laget lär Alex vara väldigt trött och ledsen så det blir nog kul.

Lilla, lilla gubben! Håll en tumme eller två för oss att allt går så bra som bara är möjligt idag!


Jag minns med fasa hur liten, ynklig och gul han var när vi var inlagda i juni!

Lättnadens pust

Prisa Herren, det där totalvägrandet när det gäller att äta välling var tydligen bara nåt vår envisa son ägnade sig åt i söndags. Igår åt han faktiskt flera flaskor (en på dan och två på kvällen) utan att kinka. Dessutom åt han skapligt med riktig mat på kvällen (då det brukar vara nästintill omöjligt att få i honom något).

Lättnaden är stor här hemma kan jag lova. Inte för att vi önskar att han ska äta en massa välling dagtid, men på kvällen när han ska sova och på natten när han vaknar är det ju guld värt att kunna ge honom en flaska.

Vällingvägraren

Men vad händer??? Vår matvägrande, vällingälskande, son har helt plötsligt börjat totalvägra att äta välling. Han har hungerkinkat mest hela dagen, men vägrat äta välling. Vi fattade först inte vad som var fel när han inte ville äta (trodde han hade magknip eller var kinkig för nåt annat), men så provade vi att ge honom barnmat. Det slank ner, visserligen under viss protest, men ändå.

Likadant nu ikväll. Han var uppenbart vrålhungrig och sken upp som en sol när vi gjorde i ordning en flaska välling. Sen provsmakar han, börjar störtgråta och vägrar äta. Men fruktmos moffade han i sig en hel burk direkt efteråt. För säkerhets skull har vi provat med två olika sorters välling. Samma resultat. Vi började oroa oss för att han hade ont i munnen eller läpparna och därför inte ville suga. Han är ruskigt torr om läpparna och har fått en självspricka som inte ser speciellt rolig ut så det var en inte helt obefogad tanke. Men jag testade att ge honom välling med sked, och det var tydligen lika äckligt då.

Har vi fått en bortbyting?!?! Eller vad har hänt? Bara över natten så där...?

Och vad ger man honom då när han vaknar på natten och är hungrig? Smarta Riddaren kom på att vi har mjölkersättning stående i skafferiet så det provade vi med. Först grät han bara han såg flaskan, men när vi väl fått honom att smaka drack han upp alltihopa. Så uppenbarligen är välling jätteäckligt - bara så där. Det som han nästan uteslutande har levt på de senaste månaderna. Hoppas bara han fattar att han måste äta annat om dagarna nu för att inte hungra ihjäl!


"Jag suger hellre på Melker än äter den där äckliga vällingen!"

Sötisen!

Bara för att han var så söt när han satt och lekte lägger jag in ett kort till från 15 september...

Våffelfikan

Jo jag var ju och fikade med de andra mammorna på det nyöppnade Café & Våffelmakeriet i onsdags. De som känner mig vet hur svag jag är för våfflor så det var klart att jag var tvungen att smaka en av deras mer smaskiga våfflor. Egentligen var jag mest sugen på en matvåffla, hungrig som jag var, men de som lät goda innehöll alla fisk eller skaldjur så det fick bli en riktigt maffig efterrättsvåffla för min del.


Marängvåffla med glass och grädde.

De andra åt alla matvåfflor. De såg också goda ut (om man gillar skaldjur eller fisk dårå).



Caféet får förresten pluspoäng för sin barnvänlighet (många barnstolar, lekhörna, gott om plats för vagnar o s v).


Tessan övar inför att så småningom bli flerbarnsmamma. ;-)


Lite gympa i mammas famn.


A gillar mamma - trots att hon bjuder på äcklig ost. ;-)

Gäsp!

Det var en hiskelig tur att Alex hade en sådan där bra sömnnatt i natt när han bara var vaken en enda gång och snällt sov till nio, för oj vad trött jag var igår och hjälp vad trötta vi har varit idag. Tror det är en släng av förkylning som invaderat familjen. Trötthet och ont i halsen på oss vuxna och Alex har kinkat och varit helt off hela dagen. Nästan så det har varit skönt att sitta på jobbet i sex timmar...

Nu bara längtar jag efter att få sova - igen! Ska vi skylla på att det snart är november?


Sötaste bebisen i stan (om du frågar mig)!


Det är kul att åka runt i gåstolen!

Surt sa räven!

Idag har jag varit ledig - i dubbel bemärkelse! Dels är jag ledig från jobbet och dels är jag ledig från mammaskapet. Lyxigt!

Jag har våffelfikat och gått på stan med gullemammorna (och deras barn) från föräldragruppen och tankat massor av energi. Dessutom har jag köpt två tröjor till mig och en fuskolle till Alex och konstaterat att det inte går att uppbringa ett läppstift i den färg jag vill ha. Eller, Åhléns hade precis rätt färg - det var bara det att just den färgen hade utgått men de hade inte plockat bort provexet från hyllan. *morr*

Alex har följt med sin pappa hem till farmor och farfar (faster och farbror och kusinerna var det visst) så när jag kom hem kunde jag sätta mig vid datorn och redigera bilder i lugn och ro. Härligt!

Förresten kan man undra lite vad det är för hemska mammor jag umgås med. Den ena matar sin son med citron och den andra med mögelost:


Så här gott är det att smaka på citron!


...och mögelost var nästan lika gott!

Men det är kanske så man ska göra för att få barn som faktiskt äter. Det är kanske därför jag och Riddaren har så svårt att få Alex att äta? Vi har inte bjudit på tillräckligt äckliga saker för att han ska lära sig uppskatta det som är gott! ;-)

Vägvisaren

Det är nästan lite komiskt. Jag kan knappt gå utanför dörren utan att någon frågar mig efter en vägbeskrivning. Man undrar ju varför? Händer det alla eller ser jag särskilt snäll, smart och geografiskt kunnig ut? ;-)

Det roliga är att de knappast kunde välja en sämre vägvisare. Jag är hopplöst dålig på att komma ihåg gatunamn och har urusel koll på om det finns en sån eller sån affär här i stan och var den i så fall ligger. :-)

Så nu undrar jag, brukar folk fråga dig efter vägen? Är folk i allmänhet extremt dåliga på att hitta, eller är jag särskilt utsatt? :-)

Mitt största beroende

Är det något här i världen som jag verkligen är beroende av så är det Rhinocort Aqua-nässpray. När jag var gravid bevisade jag ju för mig själv att jag faktiskt kunde leva (om än med möda) utan Treo, men nässprayen hade jag nog dött utan. På slutet av graviditeten var jag så täppt i näsan att jag nästan kvävdes på nätterna. Jag snarkade så Riddaren höll på att bli tokig och jag fick pallra upp mig med tre kuddar för att överhuvudtaget kunna andas. Hur det skulle ha gått utan nässprayen vete sjutton! :-)

Det är tur att jag har en snäll (ingift) morbror som vid behov skriver ut recept åt mig! Jag är så tacksam över att slippa försöka tjata till mig ett recept av någon stressad vårdcentralsläkare som vill veta varför jag inte kan leva utan Rhinocort Aqua. :-)

Smaken är som baken - även i döden

Jag är lite lätt morbid så där. Jag fascineras nämligen av gravstenar och älskar att strosa runt på kyrkogårdar och läsa på stenar, fantisera om levnadsödena bakom orden och ibland fota.

På kyrkogården som ligger precis ovanför där vi bor har jag hittat många smått udda gravstenar. Bl a finns dessa två där:


Vågar man anta att personerna som är begravda under stenarna var väldigt förtjusta i sina bilar?

Här var det nog inte "Jag vill ta hunden med mig till himlen" som gällde utan "Jag vill ta bilen med mig". ;-)

Lördagen som försvann

Vad skönt med helg! Inte för att jag egentligen vet vad vi gjorde igår? Jag sov i alla fall tills jag faktiskt kände mig ganska utvilad (och det är man ju inte jättebortskämd med precis). Sen varvades nytta (köra tvätt- och diskmaskin) med nöje (redigera kort) och lek med sonen (favoritleken just nu är att resa sig med hjälp av bokhyllan och sedan stå där och slita ut böckerna).

På eftermiddagen gick vi en promenad upp till ÖB där Riddaren gick in för att handla medan jag gick runt med en sovande Alex i vagnen och frös (det småregnade och blåste smådjävlar). Rätt vad det var vaknade Alex med ett skrik. Hans ögon var uppspärrade och han skakade av rädsla och var helt otröstlig. Jag fick lyfta upp honom för att kunna lugna honom. Han måste ha drömt en mardröm eller något. Gissa om jag var tacksam för att vi fått för oss att prova hans vinteroverall istället för att som vi brukar bara stoppa honom i åkpåsen med en tjock bomullsoverall och skaljacka (dvs kallt om man skulle lyft upp honom ur åkpåsen).

Vad gjorde vi mer? Jag handlade mat medan Riddaren fortsatte promenera med Alex. Sen lagade jag tomatsoppa (från grunden så klart med skållade tomater osv) med pastaskruvar och ostgratinerade baguetter med vitlöks- och örtsmör. Och så ägnade vi lite tid åt våra lag i managerspelet vi spelar online. Och mer lek med sonen förstås.

Stackars lillplutten hann bli duktigt trött innan vi ätit upp vår middag (som blev klar väl sent). Så sen blev det läggning för oss alla tre. Alex somnade efter 1½ Nickelbacklåt så sen tittade vi på ett inspelat Heroes innan även vi la oss för att sova.

I teorin borde vi ha kunnat sova massor i natt för Alex sov från ca 22.00-00.00 och sedan från 00.15-07.00 och så från 07.15-09.30. Men teori och praktik är som bekant inte riktigt samma sak. Det känns som jag har vaknat ungefär 100 gånger i natt. Varenda gång jag rört mig har jag vaknat för att den vaccinerade armen gör så himla ont (dessutom brukar jag sova på den sidan i vanliga fall men det går inte nu för det gör så vansinnigt ont). Sen har jag varit kissnödig heeeela tiden och däremellan har jag vaknat av huvudvärk och mardrömmar. Jobbigt! Och Riddaren har visst haft en lika jobbig natt han. Men Alex han vaknade med ett skratt. Sötplutten! När jag kikade ner i sängen låg han på rygg med huvudet uppe i ett hörn och log stort. Leendet blev ännu större när han fick syn på mig och så sträckte han upp armarna mot mig. Vad glad man blir då!

Idag står dammsugning på schemat. Nog för att Alex gör sitt bästa för att vara vår levande golvmopp, men det räcker inte riiiktigt. ;-)

Vaccination mot svininfluensan

Igår besökte jag förskola nummer tre. Den gav mig ungefär lika bra vibbar som den första vi besökte - med andra ord absolut inte ett ställe jag skulle vilja lämna Alex på. Suck! Att få in honom på den enda som känts bra lär inte vara lätt då den (märkligt nog) är den mest populära i området. Å andra sidan behöver vi kanske inte bekymra oss för vår hyresvärd ska införa marknadsanpassade hyror fr o m årsskiftet så då har vi väl troligen ändå inte råd att bo kvar så värst länge till. Jag menar, det lär bli ett rätt bra påslag på vår hyra med tanke på att vi har två helkaklade badrum, bor högst upp i huset utan grannar på samma våningsplan och dessutom bor väldigt centralt.

Igår kom förresten mamma hit och hälsade på några timmar på eftermiddagen. Hon har inte träffat Alex sedan den 18 augusti och hade ganska mycket uppbyggd abstinens. Det är tur att han är så social nu och gillar att umgås med alla människor. Han har verkligen blivit så otroligt mycket mer öppen mot andra människor de senaste månaderna. I tisdags umgicks han t ex med sin farmor utan att bekymra sig över att Riddaren gick ut för att byta till vinterdäck. Jätteskönt att det gick så bra trots att de inte ses så jätteofta.

Idag på eftermiddagen var det dags för ny provtagning på sjukhuset. Det verkade rätt rörigt där uppe och vi fick vänta rätt länge innan det blev vår tur. Men det gjorde inte så mycket. Jag flexade för att kunna följa med och räknade ändå med att inte hinna tillbaka till jobbet. Vi fick träffa Carolina som med skoj och bus kunde ta blodprov och blodtryck utan att Alex fällde en enda tår. Skönt! När vi var klara där gick vi upp till vaccinationsavdelningen. Vi hade nämligen fått en kallelse för Alex att han skulle vaccineras mot svininfluensan. Som tur var hann vi in strax före 16.00 då det inte hunnit komma så mycket folk. Vi ska ju inte utsätta honom för smittorisker och undvika folksamlingar. Jättelätt i ett väntrum fullt av folk...

Och roligt nog fick han ändå ingen vaccination. Hans allergitest i våras visade ju utslag på bl a ägg och därför ville de inte ge honom nån spruta nu, utan skulle skicka en fråga till barnkliniken som skulle kalla oss på nytt om han får vaccineras. Så tröttsamt! Man skulle ju kunna tycka att överläkaren på barnkliniken (som är Alex's läkare) skulle ha koll på att han visat reaktion på ägg och tagit ställning till en eventuell vaccinering, men så bra funkar det ju inte. Så det slutade med att jag och Riddaren blev vaccinerade och Alex slapp. Kanske lika bra iofs att vi vaccineras vid olika tillfällen. Det är tydligen vanligt att man får ont i armen, får huvudvärk och frossa med feber på natten efter vaccineringen och det hade varit lite jobbigt om vi skulle vara krassliga alla tre samtidigt. Än så länge känner vi bara av att armen är öm.

Förskola nummer två

Idag var jag, som sagt, på ett nytt studiebesök på en annan av stans förskolor. Vilken skillnad det var mot den förra! Här träffade vi en glad och engagerad förskolelärare som berättade hur de har vattenlek en gång i veckan, motorisk träning i ett jättehärligt stort lekrum en annan dag i veckan, hur de aktivt jobbar med språket (t ex att utesluta ordet "inte" när de pratar med barnen), hur de jobbar med att göra barnen delaktiga vid måltiderna för att få ner ljudvolymen och skapa lugn och ro och hur de uppmuntrar de äldre barnen att hjälpa de yngre. Det var tre stycken avdelningar för barn i åldrarna 1-5 med samma personaltäthet som på den förra förskolan (d v s 2,75 personal på 20 barn). Men oj vilken skillnad på inomhusmiljön! Här var det roliga rum med mysiga läshörnor, lekrum och en inomusrutschkana, massor av dekorationer på väggarna och en allmänt välkomnande känsla. Det fanns större ytor och mitt intryck var att jo, åtminstone på en av avdelningarna skulle jag kunna tänka mig att lämna Alex. Skönt! I morgon ska vi besöka ytterligare en förskola. Det ska bli spännande!

Det har varit (och fortsätter att vara) en låååång dag idag. Alex vaknade vid 07.00 och sen kunde jag inte somna om trots att Riddaren tog honom då. 10.00 var jag på förskolan och vid 11.00 började jag jobba. Jag gick hemåt vid 16.00. Då var ingen hemma (de är ute hos sväronen och byter till vinterdäck) så jag passade på att starta diskmaskinen, vika tvätt, programmera DVD-spelarna, plocka undan m m. Nu tar jag mig en välbehövlig fika och en Treo och klockan 18.00-21.00 ska jag på en föräldrautbildning på öppna förskolan. Sen hem, fixa nån slags mat (varma mackor kanske) och så stupa i säng. 10.00 i morgon är det dags för nytt studiebesök...

Trött? Vem? Jag?! ;-) *gääääsp*

Bävan

I morgon är det dags för nytt studiebesök på en av stans förskolor. Jag bävar lite. Tänk om ingen förskola känns bra... Vad gör vi då? Bosätter oss i en liten tvåa och lever på en lön...?

Trendbrott!

Japp, nu vågar vi nog faktiskt tro på det där trendbrottet. I natt sov lillplutten från 22.20-07.50 - i ett sträck igen. Hurra! Nu gäller det bara för oss föräldrar att lära oss sova också. Jag vaknar och vaknar och vaknar om nätterna. Men det är åtminstone skönt att slippa gå upp och ta hand om Alex när man vaknar till. Vem vet, det kanske kan bli nån ordning om nätterna här inom överskådlig framtid. *hoppas*

Alex hade förresten riktigt roligt i lördags när vi träffade släkten. Det är sån skillnad mot i våras när hela han signalerade system overload varenda gång vi träffade dem. Nu tyckte han det var kul att socialisera med alla och kunde ändå varva ner och sova en timme tidigt på kvällen. Jätteskönt att det gick så bra.