Jag jobbar på en tråkig myndighet (vilken kan vi låta vara osagt). Det är sällan man får mail som får det att rycka i mungipan, men idag var dagen då jag verkligen skrattade åt mailen som trillade in i min inkorg!
Det började med ett helt tomt mail som en tjej (vi kan kalla henne J) av misstag råkat skicka till i princip varenda människa som jobbar inom Myndigheten (flera tusen personer med andra ord).
Efter nånon minut kom detta svar (till alla):
"Har jag missat något? Eller har det bara kommit fel?
Katarina"
Den stackars J svarade: "Förlåt!! Jag satt och letade möjliga brevlådor för att skicka en inbjudan till innebandy SM och råkade trycka iväg ett mail som inte var meningen alls att gå iväg på detta sätt.
Jag ville ingenting!
Förlåt än en gång!"
Sen var cirkusen igång. Jag kunde inte låta bli att spara hem en del av alla mail som efter det trillade in i min inkorg:
"Fel? Det verkar ha kommit till alla!!!! Och då menar jag ALLA!">
"Nej inte till dem på på [Annan del av Myndigheten]. Tar du tag i det?"
"Några av mina privata vänner har inte heller fått det men det ordnar jag med en gång!!!!!!!"
"Hej!
Vi har just bildat ett innebandylag som skulle platsa i SM..... ;-)
Är det du som tar emot anmälningar?
:-) Ulrica, Christina och Karin, 1417"
"Det här är väl det roligaste som hänt på länge på Myndigheten i den här formen - Ett tips till någon kollega till dig är väl att ta en bild och skicka in till "veckan bild" så vi får ett ansikte på hela Sveriges "Innnebandymorsa"
Hälsningar från en som är tacksam för morgonens smajl ; - ))"
"Jag har en fråga.... får man ta med bandyväska även på innebandy för då tror jag minsann även jag är intresserad av att vara med i 1417 lagets hejjaklack :)"
"Det är synd att man bor så långt bort annars skulle jag velat vara med i hejaklacken iallafall!
Trevlig helg!
Anneli"
"Sluta tjafsa nu! Det är väl uppenbart att Jessikas inlägg handlar om något mycket viktigare än bandy. Läs mellan raderna!
/Simon"
"Jag vill inte ha fler mejl kring detta då det enbart stör mitt arbete och inte rör mig!
Mvh
XXXX XXXXXX
Myndigheten, Malmö"
"Har ni som skickar mail inget jobb att sköta? Sluta nu.........
MVH
XXXXXX"
"Det här börjar få ett eget liv nu...... :-) Kom igen nu..... se det roliga i det hela!
Trevlig Helg :-)
Mats"
"Ett litet tips: Det lilla röda krysset uppe till höger hjälper för stunden om det känns för påfrestande :)
Trevlig helg ;)"
"Vad är det för trams!!! Upphör genast att skicka dessa störande mail till oss som inte är berörda.
MVH
XXXX XXXXXX
Myndigheten Lund."
"Äntligen händer nåt på Myndigheten... Vad blir nästa steg?
+ en extra hälsning till alla som inte vill ha dessa mail :-)"
"Christian och er andra som tycker det här är så vansinnigt roligt - är det så svårt att visa lite respekt för kollegor som försöker hinna med trots arbetsbelastningen??? "
"Ni som inte tycker att det är roligt kan ju alltid ignorera mailen och deleta dom när ni ser vad det handlar om.
Hälsningar från ett skrattande Helsingborg som uppskattar J:s lilla missöde.
/ Fredrik"
"Vi tackar J, som fått mig och mina kollegor att äntligen känna gemenskap med alla våra Myndighetsvänner från Arvidsjaur i norr till Malmö i söder...
Together we stand, divided we fall!
/Malin"
"Tips bilda gruppmail ni som tycker detta är så roande, eller använd facebook, eller vad som!! Det är aningen stöande för oss andra som kanske inte tycker det är höjden av lycka att deleta mail i inboxen...
//Marie"
Och det här är som sagt inte alla mail. Jag satt och fnissade hela min första timme på jobbet - både åt mailen och åt kollegor som fick arga utbrott och tyckte att det var ett skandalöst barnsligt och oansvarigt beteende.
Om inte annat bekräftade dessa mail det jag redan tidigare tänkt, att det nog finns en anledning till varför jag inte känner någon större gemenskap med mina jobbarkompisar. Ja, det gäller inte alla, men många, De har inte alls samma humor som jag har. För att jobba på Myndigheten ska man nog helst vara väldigt seriös och "vuxen" och det är det nog inte många som känner mig som skulle anklaga mig för att vara någondera. :-)
fredag, november 27, 2009
torsdag, november 26, 2009
Julkul
Igår försökte vi fota Alex i tomtenissemundering till årets julkort. Viken cirkus säger jag bara! Det var ungefär lika lätt att fota en Alex som det var att fota tre bebisar häromveckan. Han ville inte sitta stilla en enda sekund och så fort han fick chansen drog han av sig luvan. :-) Jag fick aldrig en ärlig chans att ställa in skärpan utan fick mest bara trycka av lite på måfå.
Vi tog nästan 100 kort och av dem blev tre halvskapliga.
Så här kul hade vi för det mesta:
Alex brottar ner stackars Sylvester och dänger till Lammet med lyktan.
Alex mosar stackars Lammet när han är på väg att fly ut ur bild.
Ett sista desperat försök att fånga sonen på bild genom att hålla fast honom, men då pillade han bara med min luva och vägrade titta in i kameran.
Busunge säger jag bara! Men världens sötaste sådana! ;-)
Vi tog nästan 100 kort och av dem blev tre halvskapliga.
Så här kul hade vi för det mesta:
Alex brottar ner stackars Sylvester och dänger till Lammet med lyktan.
Alex mosar stackars Lammet när han är på väg att fly ut ur bild.
Ett sista desperat försök att fånga sonen på bild genom att hålla fast honom, men då pillade han bara med min luva och vägrade titta in i kameran.
Busunge säger jag bara! Men världens sötaste sådana! ;-)
tisdag, november 24, 2009
Petra om glögg
I år har jag provat runt lite bland alla glöggsorter. Förra året fick jag ju inte dricka glögg alls, så det måste tas igen i år! ;-)
Blossas 09:a gav mig inte mersmak. Men så är jag heller inte förtjust i citrussmakande glögg (den ska smaka clementin).
Tindra vinglögg skulle smaka mjuk pepparkaka och det lät ju gott. Men usch vilken äcklig glögg! Åtminstone den flaskan vi fick smakade som ett strävt gammalt rödvin och flaskan var dessutom full av utfällningar (flagor). Innehållet hälldes ut i slasken efter en provsmakning.
Nästan lika äcklig tyckte jag Dufvenkrooks Amore Hjortron var. Nu ska jag i ärlighetens namn tala om att jag inte gillar hjortron, men jag tyckte glöggen var alldeles för sur och syrlig.
Då var Dufvenkrooks Special betydligt godare. Den är gyllengul och spetsad med whisky. Jag gillar glögg med whisky i så den här slank ner utan problem.
Dufvenkrooks Original tyckte jag också var god. Den smakar som glögg "ska" göra.
Hemma hos L fick jag smaka Grythyttan Skogsglögg. Den var helt okej. Smakade väldigt traditionellt och det är ju alltid gott.
Ikväll har jag provat Dufvenkrooks Prestige som "smakar mycket sött, smakrikt kryddigt med inslag av plommonkompott, kardemumma, kanel, choklad och cognac". Den var ganska god. Påminde en del om Blossa Trestjärnig Glögg Spetsad med Cognac.
Min absoluta favoritglögg, och ett måste i barskåpet runt jul, är Lucia Choklad. Åh vad god jag tycker den är! Den smakar enligt Systembolaget "mycket sött med inslag av choklad, kola, torkad frukt, kryddpeppar och apelsin."
En annan favorit är Blossa Trestjärnig Glögg Spetsad med Whisky. Jag hade velat testa Blossa Trestjärnig Glögg Spetsad med Calvados också, men den är tydligen slut. :-(
Innan säsongen är slut måste jag nog försöka prova Åkesson Kronovalls Slott Glögg också. Den låter spännande - och god: "Mycket söt, smakrik, kryddig glögg med inslag av russin, fikon, choklad och kaffe."
Över lag gillar jag mest starkvinsglögger som är traditionellt röda. De ljusa har jag lite svårare för. Vinglögger tycker jag oftast är för söta och saftlika.
Vilken är din favoritglögg?
Blossas 09:a gav mig inte mersmak. Men så är jag heller inte förtjust i citrussmakande glögg (den ska smaka clementin).
Tindra vinglögg skulle smaka mjuk pepparkaka och det lät ju gott. Men usch vilken äcklig glögg! Åtminstone den flaskan vi fick smakade som ett strävt gammalt rödvin och flaskan var dessutom full av utfällningar (flagor). Innehållet hälldes ut i slasken efter en provsmakning.
Nästan lika äcklig tyckte jag Dufvenkrooks Amore Hjortron var. Nu ska jag i ärlighetens namn tala om att jag inte gillar hjortron, men jag tyckte glöggen var alldeles för sur och syrlig.
Då var Dufvenkrooks Special betydligt godare. Den är gyllengul och spetsad med whisky. Jag gillar glögg med whisky i så den här slank ner utan problem.
Dufvenkrooks Original tyckte jag också var god. Den smakar som glögg "ska" göra.
Hemma hos L fick jag smaka Grythyttan Skogsglögg. Den var helt okej. Smakade väldigt traditionellt och det är ju alltid gott.
Ikväll har jag provat Dufvenkrooks Prestige som "smakar mycket sött, smakrikt kryddigt med inslag av plommonkompott, kardemumma, kanel, choklad och cognac". Den var ganska god. Påminde en del om Blossa Trestjärnig Glögg Spetsad med Cognac.
Min absoluta favoritglögg, och ett måste i barskåpet runt jul, är Lucia Choklad. Åh vad god jag tycker den är! Den smakar enligt Systembolaget "mycket sött med inslag av choklad, kola, torkad frukt, kryddpeppar och apelsin."
En annan favorit är Blossa Trestjärnig Glögg Spetsad med Whisky. Jag hade velat testa Blossa Trestjärnig Glögg Spetsad med Calvados också, men den är tydligen slut. :-(
Innan säsongen är slut måste jag nog försöka prova Åkesson Kronovalls Slott Glögg också. Den låter spännande - och god: "Mycket söt, smakrik, kryddig glögg med inslag av russin, fikon, choklad och kaffe."
Över lag gillar jag mest starkvinsglögger som är traditionellt röda. De ljusa har jag lite svårare för. Vinglögger tycker jag oftast är för söta och saftlika.
Vilken är din favoritglögg?
Petra om Idol
Nu äntligen har jag tittat ifatt alla Idol-avsnitt. Jag har legat hopplöst efter, men trägen vinner. Nu är jag ikapp er andra. Det som slår mig, och som verkligen skiljer svenska Idol från American Idol, är att nästan alla artister försöker låta så lika originalet som möjligt. Det blir väldigt mycket karaoke över det hela. Det brukar alltid juryn i American Idol klanka ner på och uppmana artisterna att göra låten till sin egen. Vår svenska jury verkar snarare tycka tvärtom. Trist tycker jag! Den enda som verkligen sticker ut och gör låtarna till sina egna är Tove enligt min mening. Ja, Erik har också lyckats ibland, men han är så himla ojämn i sina framträdanden. Alltid bra sångmässigt, men ibland väldigt opersonlig och mekanisk.
Mariette gillar jag inte något vidare, trots att hennes röst är rysligt bra. Calles röst är också bra, men hans scennärvaro är så konstlad och osäker (fortfarande - även om det blivit bättre). Så här långt går min röst till.......Tove. Men jag är tveksam till att någon av de som är kvar kommer att kunna göra sig ett bestående namn som artist. Vad tror du?
Mariette gillar jag inte något vidare, trots att hennes röst är rysligt bra. Calles röst är också bra, men hans scennärvaro är så konstlad och osäker (fortfarande - även om det blivit bättre). Så här långt går min röst till.......Tove. Men jag är tveksam till att någon av de som är kvar kommer att kunna göra sig ett bestående namn som artist. Vad tror du?
måndag, november 23, 2009
söndag, november 22, 2009
Helgen som inte blev som vi tänkt
Vi hade en massa planer för helgen. Vi skulle få upp alla ljus på balkongen inför advent, vi skulle försöka fota Alex i tomtedräkt, vi skulle städa, vi skulle gå en långpromenad på lördagen när det var fint väder och avsluta med en våffelfika och jag skulle fixa med en fotobok som måste vara klar senast 30/11.
Vad hände? Jo, jag vaknade natten till lördag och hade såååå ont i magen. Jag sov oroligt resten av natten och gick upp på morgonen i fällknivsposition. Det kändes som någon mystisk blandning av magkatarr, mensvärk och magsjukeömhet i magen. Men jag var verkligen inte magsjuk - bara ruskigt öm - och med (o)jämna mellanrum fick jag världens smärthugg. Så det blev inte så många knop gjorda för min del.
Jag satt visserligen och pillade med fotoboken i flera timmar. Jag håller på och gör en bok om min och Riddarens 10 år tillsammans och det innebär att jag måste scanna och Photoshopa gamla bilder, leta fram texter som jag vill ha med och rota igenom de digitala korten. Tror det kan bli bra till slut, men det tar tiiid!
Sen började Riddaren på Projekt Sätta Upp Balkongljus, men det är måååånga slingor och mååånga lampor som gått sönder så det tog också en himla tid. Och när klockan var halv nio på kvällen så bara tvärslocknade Alex. Kvällen innan vägrade han somna förrän klockan var midnatt (!) så jag undrar om det var det som tog ut sin rätt igår. Visserligen sov han middag jättelänge men han var ändå helt färdig vid åtta. Så då la vi ner plockandet för kvällen och jag fixade middag medan Riddaren satt med Alex i famnen i sovrummet. Vi åt framför TV:n där och Alex sov jätteoroligt och vi båda trodde nog att det skulle bli en lååång natt med många uppvaknanden. Men icke! Alex sov till halv tre. Då fick han välling och sen sov han till 08.30 (tolv timmar alltså!). Jätteskönt!
Hitintills idag har vi inte hunnit med nånting. Riddaren sov till 10.30 och sen har vi suttit som två vrak vid datorn (och Alex har drivit oss till vansinne med att envist försöka demolera datorerna (försöker han säga oss nånting?) eller slita i sladdarna. *s* Och nu i e m ska Riddaren på hockey så då lär jag inte få mycket vettigt gjort mer än att "jaga" sonen.
Han är så söt, men när han, som idag, hela tiden är lätt missnöjd och smågnäller (nästan) konstant blir man oerhört trött märker jag. Jag är ganska övertygad om att han är mitt i ett utvecklingssprång just nu för det händer så mycket nytt med honom hela tiden nu. Han klappar händerna, han har börjat säga "tss" och försöka härma ljud mycket mer och han frågar hela tiden vad saker och ting heter. "E de?" eller "De??" frågar han om allting. Och det märks att han snappar upp saker. Nu kan man fråga honom var t ex ankan är så kryper han dit och lyfter upp den. Smarta killen! ;-)
Mamma fotade mig och Alex sist hon var här.
Vad hände? Jo, jag vaknade natten till lördag och hade såååå ont i magen. Jag sov oroligt resten av natten och gick upp på morgonen i fällknivsposition. Det kändes som någon mystisk blandning av magkatarr, mensvärk och magsjukeömhet i magen. Men jag var verkligen inte magsjuk - bara ruskigt öm - och med (o)jämna mellanrum fick jag världens smärthugg. Så det blev inte så många knop gjorda för min del.
Jag satt visserligen och pillade med fotoboken i flera timmar. Jag håller på och gör en bok om min och Riddarens 10 år tillsammans och det innebär att jag måste scanna och Photoshopa gamla bilder, leta fram texter som jag vill ha med och rota igenom de digitala korten. Tror det kan bli bra till slut, men det tar tiiid!
Sen började Riddaren på Projekt Sätta Upp Balkongljus, men det är måååånga slingor och mååånga lampor som gått sönder så det tog också en himla tid. Och när klockan var halv nio på kvällen så bara tvärslocknade Alex. Kvällen innan vägrade han somna förrän klockan var midnatt (!) så jag undrar om det var det som tog ut sin rätt igår. Visserligen sov han middag jättelänge men han var ändå helt färdig vid åtta. Så då la vi ner plockandet för kvällen och jag fixade middag medan Riddaren satt med Alex i famnen i sovrummet. Vi åt framför TV:n där och Alex sov jätteoroligt och vi båda trodde nog att det skulle bli en lååång natt med många uppvaknanden. Men icke! Alex sov till halv tre. Då fick han välling och sen sov han till 08.30 (tolv timmar alltså!). Jätteskönt!
Hitintills idag har vi inte hunnit med nånting. Riddaren sov till 10.30 och sen har vi suttit som två vrak vid datorn (och Alex har drivit oss till vansinne med att envist försöka demolera datorerna (försöker han säga oss nånting?) eller slita i sladdarna. *s* Och nu i e m ska Riddaren på hockey så då lär jag inte få mycket vettigt gjort mer än att "jaga" sonen.
Han är så söt, men när han, som idag, hela tiden är lätt missnöjd och smågnäller (nästan) konstant blir man oerhört trött märker jag. Jag är ganska övertygad om att han är mitt i ett utvecklingssprång just nu för det händer så mycket nytt med honom hela tiden nu. Han klappar händerna, han har börjat säga "tss" och försöka härma ljud mycket mer och han frågar hela tiden vad saker och ting heter. "E de?" eller "De??" frågar han om allting. Och det märks att han snappar upp saker. Nu kan man fråga honom var t ex ankan är så kryper han dit och lyfter upp den. Smarta killen! ;-)
Mamma fotade mig och Alex sist hon var här.
fredag, november 20, 2009
Fotoboken
Minns ni den där fotoboken jag fick gratis från FujiFoto? Blir ni förvånade om jag berättar att jag fyllde den med foton på Alex? ;-)
Så här blev resultatet:
Jag är helnöjd med resultatet!
Så här blev resultatet:
Jag är helnöjd med resultatet!
Mysdag!
Och efter en ljuvlig natt har en mestadels trevlig dag följt. När jag jobbat klart för dagen möttes jag av mina två favoritgrabbar här i världen. Vi gick upp på stan och kikade lite i varuhusen. Alla tre! Fatta vilken känsla att kunna ta med Alex in i affärer! Han tyckte också att det var världens grej och satt med stora tefatsögon och tittade på allt. Och så gick vi och fikade på Lindalhs och tjejen i kassan kände igen oss och kommenterade att Alex blivit så stor och småpratade lite mysigt så där. :-)
Och oj vad roligt Alex tyckte det var att sitta på ett fik! Han skrattade och bankade i bordet och "pratade" förtjust. Drt stackars barnet är väl helt svältfött på intryck! När vi gick hem somnade han som en stock och sen sov han som klubbad även när vi kom hem (han brukar alltid vakna så fort vi kommer innanför ytterdörren) - t o m när Riddaren drog av honom ytterkläderna. Kan man gissa att det var alla intryck som klubbat honom?
Vid halvsju kom T från föräldragruppen förbi för att hämta sin dator som Riddaren fixat med i några dagar. Alex fick mat precis när hon kom så han såg henne inte förrän han och Riddaren kom in i vårt gästrum. Och han blev jätterädd när han fick syn på henne!!! *skratt* Han började gråta och vände sig bort. Han som alltid älskar att träffa nya människor. Kul för T att bli så totalt dissad. ;-) Antagligen blev han så överraskad och skrämd av att det plötsligt var en främmande människa i hans hem som han inte märkt hade kommit in. När han fått samla sig en stund gick det dock bra igen och han var (nästan) sitt vanliga glada jag.
Och gulliga T hade med sig en whiskey till Riddaren som tack för hjälpen. Alldeles för mycket ju!
När T gått hem satt vi och lekte lite med Alex och pratade. Plötsligt ser jag i ögonvrån att han satt och klappade i händerna! Det har aldrig hänt innan, trots att jag försökt traggla med honom. Och nu satt han glatt och klappade i händerna som han aldrig gjort annat! Riddaren berättade att han suttit och övat med Alex några dagar och att Alex dagen innan hållit i Riddarens händer medan han klappade. Det kom tydligen Alex ihåg för han gjorde likadant med mig lite senare när han satt i mitt knä. Han tog tag i mina händer och förde ihop dem så de klappade. Smarta killen!
Men så söt han är när han sitter och klappar i sina små händer! Gud, jag bara smälter! :-D
Överhuvudtaget har vi haft en jättemysig kväll med en son på gott humör, en utvilad mamma och en ganska utvilad Riddare. Vi har pratat gamla minnen från när vi träffades, suttit vid matbordet och pratat och skrattat (alla tre både åt och skrattade) och ja, det har bara varit en ovanligt härlig kväll!
Och oj vad roligt Alex tyckte det var att sitta på ett fik! Han skrattade och bankade i bordet och "pratade" förtjust. Drt stackars barnet är väl helt svältfött på intryck! När vi gick hem somnade han som en stock och sen sov han som klubbad även när vi kom hem (han brukar alltid vakna så fort vi kommer innanför ytterdörren) - t o m när Riddaren drog av honom ytterkläderna. Kan man gissa att det var alla intryck som klubbat honom?
Vid halvsju kom T från föräldragruppen förbi för att hämta sin dator som Riddaren fixat med i några dagar. Alex fick mat precis när hon kom så han såg henne inte förrän han och Riddaren kom in i vårt gästrum. Och han blev jätterädd när han fick syn på henne!!! *skratt* Han började gråta och vände sig bort. Han som alltid älskar att träffa nya människor. Kul för T att bli så totalt dissad. ;-) Antagligen blev han så överraskad och skrämd av att det plötsligt var en främmande människa i hans hem som han inte märkt hade kommit in. När han fått samla sig en stund gick det dock bra igen och han var (nästan) sitt vanliga glada jag.
Och gulliga T hade med sig en whiskey till Riddaren som tack för hjälpen. Alldeles för mycket ju!
När T gått hem satt vi och lekte lite med Alex och pratade. Plötsligt ser jag i ögonvrån att han satt och klappade i händerna! Det har aldrig hänt innan, trots att jag försökt traggla med honom. Och nu satt han glatt och klappade i händerna som han aldrig gjort annat! Riddaren berättade att han suttit och övat med Alex några dagar och att Alex dagen innan hållit i Riddarens händer medan han klappade. Det kom tydligen Alex ihåg för han gjorde likadant med mig lite senare när han satt i mitt knä. Han tog tag i mina händer och förde ihop dem så de klappade. Smarta killen!
Men så söt han är när han sitter och klappar i sina små händer! Gud, jag bara smälter! :-D
Överhuvudtaget har vi haft en jättemysig kväll med en son på gott humör, en utvilad mamma och en ganska utvilad Riddare. Vi har pratat gamla minnen från när vi träffades, suttit vid matbordet och pratat och skrattat (alla tre både åt och skrattade) och ja, det har bara varit en ovanligt härlig kväll!
Bästa presenten ever
Efter ännu en katastofal natt natten till igår var eder Petra ett veritabelt vrak igår. Herregudminskapare så trött jag var! Och när jag kom hem var Alex hungrig och grinig (så går det när man vägrar äta mat som bjuds bara för att man vill ha välling och inget annat) och Riddaren var rätt trött på honom. Jag hade släpat hem två tunga matkassar, i ösregnet, från andra sidan stan (typ) och längtade efter lite lugn och ro. Bara att glömma. Fick sätta mig och leka med en tokspeedad och grinig son istället. Och det var första gången på mycket, mycket länge som jag kände att tålamodet tröt och jag började låta smått irriterad på Alex. Men det är väldigt frustrerande när man vet att han är hungrig, att han tidigare ätit samma mat med god aptit och han ändå tvärvägrar äta och sedan hungerkinkar (och vill ha välling).
Hur som helst tog även denna hemska kväll slut till slut och vi fick lägga oss. Och sonen sov - i fem timmar i sträck i sin säng (!) Prisa Herren! Och sen tog Riddaren honom och lät mig sova ända tills jag vaknade av mig själv efter typ 8½ timmes ljuvlig sömn. Förstå vilken snäll man jag har! Guuuud vad jag behövde den här natten!
Hur som helst tog även denna hemska kväll slut till slut och vi fick lägga oss. Och sonen sov - i fem timmar i sträck i sin säng (!) Prisa Herren! Och sen tog Riddaren honom och lät mig sova ända tills jag vaknade av mig själv efter typ 8½ timmes ljuvlig sömn. Förstå vilken snäll man jag har! Guuuud vad jag behövde den här natten!
onsdag, november 18, 2009
Lång natts färd mot dag
Nu äntligen verkar sonen ha piggnat till igen efter influensasprutan. Natten som gick var inte rolig. Jag sov en timme och tjugo minuter, sen vaknade Alex. Han fick välling men ville ändå inte somna om. Det märktes verkligen att han inte mådde bra och inte kunde hitta någon skön sovställning. Till slut somnade han liggandes ovanpå mig och efter ett tag kunde jag sakta låta honom glida ner bredvid mig. Sen låg vi så i ett par timmar tills jag var så ledbruten att jag inte stod ut längre. Då la jag över honom i hans säng igen. Åter igen fick jag sova en timme och tjugo minuter innan han vaknade på nytt. Mer välling och mer bökande innan han efter en timme somnade om igen. Återigen fick han ligga mellan oss i sängen, men eftersom han dels insisterade på att ligga på diagonalen och dels ville ligga med fötterna mot mig (och därmed sparkade mig så fort han rörde sig) kunde jag bara slumra korta stunder. Fram på morgonkvisten la jag över honom i hans säng igen och där sov han väl ungefär 1½ timme innan han vaknade igen. Då hade jag sovit ännu en timme och tjugo minuter och var helt bombad av trötthet så då fick Riddaren ta honom. Jag hade tänkt försöka ta hela natten, men jag orkade bara inte.
Jag slängde mig i gästsängen och sjönk ner i medvetslöshet - typ. Jag märkte inte ens när Alex vaknade nästa gång eller när de gick upp. Det blev väl 1½ timmes tung sömn innan jag vaknade av unge herrns tjoande från badrummet. Sen kunde jag inte somna om trots att jag hade chansen. Så jag har gått runt i ett trötthetstöcken hela dagen. Som tur är har jag inte behövt göra så många knop. Jag träffade tjejerna från föräldragruppen mellan 13.00-16.15. Vi drack lite glögg och fikade och pratade skit. Mysigt! Nästa gång kan Alex följa med. Känns helt.....surrealistiskt. ;-)
När jag kom hem visade det sig att Alex sovit hela tiden jag var borta. Skönt för Riddaren. Resten av dagen har gått åt till att passa på sonen som mest leker leken "100 sätt att slå halvt ihjäl mig". Ett smakprov på dagens bravader: dunka ansiktet rakt ner i bordet två gånger, tappa balansen och slå huvudet i byrån en gång, greppa handtaget på dammsugaren och slå det upp och ner tills jag klämmer fingrarna en gång, slå huvudet i en dörr x antal gånger, headbuttas med mamma så både hon och jag ser stjärnor en gång (sen sparkade han mig på hakan en gång så bara jag såg stjärnor och jag bet mig i tungan).
Idag var vi väl värda att köpa hem mat från kvarterskrogen. Efter varsin souvlaki stinker vi nu glatt vitlök. T o m Alex käkade lite souvlaki faktiskt. :-)
Nu hägrar sängen! Måtte lillkillen kunna sova lite bättre! Ikväll ska han få en slurk Alvedon innan han somnar eftersom han verkar ha lite ont i kroppen (kanske benet där han fick sprutan gör ont).
God natt önskar Petra!
Jag slängde mig i gästsängen och sjönk ner i medvetslöshet - typ. Jag märkte inte ens när Alex vaknade nästa gång eller när de gick upp. Det blev väl 1½ timmes tung sömn innan jag vaknade av unge herrns tjoande från badrummet. Sen kunde jag inte somna om trots att jag hade chansen. Så jag har gått runt i ett trötthetstöcken hela dagen. Som tur är har jag inte behövt göra så många knop. Jag träffade tjejerna från föräldragruppen mellan 13.00-16.15. Vi drack lite glögg och fikade och pratade skit. Mysigt! Nästa gång kan Alex följa med. Känns helt.....surrealistiskt. ;-)
När jag kom hem visade det sig att Alex sovit hela tiden jag var borta. Skönt för Riddaren. Resten av dagen har gått åt till att passa på sonen som mest leker leken "100 sätt att slå halvt ihjäl mig". Ett smakprov på dagens bravader: dunka ansiktet rakt ner i bordet två gånger, tappa balansen och slå huvudet i byrån en gång, greppa handtaget på dammsugaren och slå det upp och ner tills jag klämmer fingrarna en gång, slå huvudet i en dörr x antal gånger, headbuttas med mamma så både hon och jag ser stjärnor en gång (sen sparkade han mig på hakan en gång så bara jag såg stjärnor och jag bet mig i tungan).
Idag var vi väl värda att köpa hem mat från kvarterskrogen. Efter varsin souvlaki stinker vi nu glatt vitlök. T o m Alex käkade lite souvlaki faktiskt. :-)
Nu hägrar sängen! Måtte lillkillen kunna sova lite bättre! Ikväll ska han få en slurk Alvedon innan han somnar eftersom han verkar ha lite ont i kroppen (kanske benet där han fick sprutan gör ont).
God natt önskar Petra!
tisdag, november 17, 2009
Glödhet bebis
Alex var på ett riktigt solskenshumör igår - ända tills han slocknade för natten. Han fick lite flytande Alvedon innan han somnade för säkerhets skull, men han kändes inte alls febrig då.
Klockan fem vaknade han och skrek helt hjärtskärande. Då var han plötsligt glödhet och alldeles röd. Han hade legat i sin långärmade och -benade pyjamas under täcket och fått skyhög feber. Eftersom han klarade förra svininfluensavaccinet utan att få mer än lite temp trodde vi inte att det var någon fara den här gången heller. Men oj vad fel vi hade! Vi slet av honom pyjamasen och tog tempen som visade på 39,7 (!). Stackars lilla älsklingen var som sagt alldeles röd i skinnet och dimmig på blicken. Han var så ledsen och ynklig att jag höll på att börja gråta!
Jag gjorde välling och så fick han mer Alvedon innan han fick ligga i bara blöjan i pappas famn. Som tur var drack han av vällingen trots att han var så slö och eländig. Det blev en låååång natt för hela familjen. Riddaren satt och tittade på TV. Jag låg bredvid och försökte sova, men jag frös så fruktansvärt och var så orolig att jag hade svårt att komma till ro. Och Alex han pep och vred på sig i sömnen hela tiden. Vid åtta på morgonen tog jag över sonen så Riddaren fick sova en stund innan jag var tvungen att gå upp. Då hade han börjat bli lite svalare tack och lov. Han fick mer välling som han drack med rätt frisk aptit innan han somnade om. Sen vaknade han lämpligt nog av sig själv vid 09.30 då jag behövde gå upp. Då var han ganska pigg och glad. Vi tog tempen igen och då var febern nere på 38,2.
Stackars, stackars Riddaren somnade sent och fick sova jättelite i natt. När han vaknade hade han världens huvudvärk och timmarna då jag var borta var nog tunga med en trött och febrig Alex som mest bara velat bli buren. Just nu sover han igen i pappas famn och han är fortfarande febervarm. Tror tempen snarare är högre än lägre än i morse. Varför måste han reagera så våldsamt på vacciner? Och vad händer nu med hans immunförsvar? Måtte det inte löpa amok igen! Det blir jobbiga dagar och veckor framöver innan vi säkert ser att alla värden fortsätter ligga bra.
Klockan fem vaknade han och skrek helt hjärtskärande. Då var han plötsligt glödhet och alldeles röd. Han hade legat i sin långärmade och -benade pyjamas under täcket och fått skyhög feber. Eftersom han klarade förra svininfluensavaccinet utan att få mer än lite temp trodde vi inte att det var någon fara den här gången heller. Men oj vad fel vi hade! Vi slet av honom pyjamasen och tog tempen som visade på 39,7 (!). Stackars lilla älsklingen var som sagt alldeles röd i skinnet och dimmig på blicken. Han var så ledsen och ynklig att jag höll på att börja gråta!
Jag gjorde välling och så fick han mer Alvedon innan han fick ligga i bara blöjan i pappas famn. Som tur var drack han av vällingen trots att han var så slö och eländig. Det blev en låååång natt för hela familjen. Riddaren satt och tittade på TV. Jag låg bredvid och försökte sova, men jag frös så fruktansvärt och var så orolig att jag hade svårt att komma till ro. Och Alex han pep och vred på sig i sömnen hela tiden. Vid åtta på morgonen tog jag över sonen så Riddaren fick sova en stund innan jag var tvungen att gå upp. Då hade han börjat bli lite svalare tack och lov. Han fick mer välling som han drack med rätt frisk aptit innan han somnade om. Sen vaknade han lämpligt nog av sig själv vid 09.30 då jag behövde gå upp. Då var han ganska pigg och glad. Vi tog tempen igen och då var febern nere på 38,2.
Stackars, stackars Riddaren somnade sent och fick sova jättelite i natt. När han vaknade hade han världens huvudvärk och timmarna då jag var borta var nog tunga med en trött och febrig Alex som mest bara velat bli buren. Just nu sover han igen i pappas famn och han är fortfarande febervarm. Tror tempen snarare är högre än lägre än i morse. Varför måste han reagera så våldsamt på vacciner? Och vad händer nu med hans immunförsvar? Måtte det inte löpa amok igen! Det blir jobbiga dagar och veckor framöver innan vi säkert ser att alla värden fortsätter ligga bra.
måndag, november 16, 2009
Goda nyheter!
Det är himla dumt att bara inte kunna somna om när man vaknat för att tanka välling i sonen vid fyrasnåret. Först när klockan var bortåt sex somnade jag och när klockan ringde 06.30 var jag inte så pigg (konstigt va?). Vi hade tid hos Alex's läkare 08.30 vilket förklarar varför jag var tvungen att masa mig upp så himla tidigt. Jag kan ju meddela att jag var något trött på läkarkåren när klockan var 09.15 och vi fortfarande inte fått komma in till läkaren i fråga. Det var 45 minuters bortslösad sömn ju! ;-)
Men, men, vad gör 45 minuters väntan när man sedan tankas full av goda nyheter? Fr o m nu får vi halvera Alex's kortisondos, så nu är han äntligen nere på en låg dos! Den ska han ligga kvar på tills i början av januari då vi äntligen ska få sluta medicinera honom helt om allt fortsätter se bra ut. Vi fick också veta att vi nu kan sluta isolera honom från omvärlden. Fritt fram att träffa folk (och barn!) igen. Och nu kan vi ta med honom in i affärer (även om man väl kanske kan undvika värsta julrushen precis som man bör med alla små barn som man vill skydda från RS-virus och influensor. Men åh så skönt att höra att hans immunförsvar nu allt mer börjar likna ett normalt barns!
I januari kan vi dessutom låta honom få tremånadersvaccineringen (som han måste ta om). Vi pratade också om hans äggallergi och att han reagerat mot fisk. Allergisköterskan (som inom parentes sagt jobbar på samma avdelning som överläkaren som vi träffade idag) har instruerat oss att nogsamt undvika allt som innehåller ägg. Överläkaren tyckte att det var jättekonstigt eftersom han hitintills inte reagerat alls när han fått i sig ägg. Hon föreslog att vi ska komma in till barnavdelningen en dag och göra ett kontrollerat äggexperiment med Alex. Då får han äta kokt ägg var 20:e minut under några timmar (fråga mig inte hur man ska få i honom det för det förtäljer inte historien) för att se om, och i så fall hur, han reagerar. Hon menade att det är vanligt att man reagerar på rått ägg (som används vid pricktesterna) men tål tillagat ägg. Likaså kan man reagera med utslag på fisk trots att testet inte visar på allergi. Så hon sa åt oss att undvika fisk tills vidare (inte oss emot som inte tycker om fisk). Fascinerande att man kan få så olika besked av människor som arbetar på samma ställe....!
Alex fick sin andra svininfluensavaccination innan vi gick. Det var skönt att det var vår favoritsköterska som gav honom den. Han var jätteduktig och skrek bara precis när hon gav honom sprutan. Så fort det var klart blev han lugn igen. Han är så himla tapper och smärttålig, vår lilla kille! Men åh vad hemskt det är att se/höra honom när han blir så ledsen! Det gör så vansinnigt ont i hjärtat!!!
Jag gissar att det blir ännu (minst) en natt med usel sömn. Alex brukar vakna sjuttionitton gånger per natt efter vaccinationerna. Inte så konstigt med tanke på hur ont man fick efter den där himla sprutan!
Det må vara hur jobbigt som helst att konstant (nästan) ha sömnbrist - men åh så det är värt det! Han är så ljuvlig! I söndags eftermiddag/kväll var vi ensamma hemma, Alex och jag, när Riddaren var på hockey. Och han var så himla mysig! Vi lekte och skrattade och han frågade och frågade och frågade "Eh?" och "Eh de?" ("Vad är det?") om böckerna i bokhyllan och en massa annat. Och jag svarade och svarade och svarade. :-) Han blir bara mer och mer en "människa" som man kan interagera med och det är så himla roligt!
Men, men, vad gör 45 minuters väntan när man sedan tankas full av goda nyheter? Fr o m nu får vi halvera Alex's kortisondos, så nu är han äntligen nere på en låg dos! Den ska han ligga kvar på tills i början av januari då vi äntligen ska få sluta medicinera honom helt om allt fortsätter se bra ut. Vi fick också veta att vi nu kan sluta isolera honom från omvärlden. Fritt fram att träffa folk (och barn!) igen. Och nu kan vi ta med honom in i affärer (även om man väl kanske kan undvika värsta julrushen precis som man bör med alla små barn som man vill skydda från RS-virus och influensor. Men åh så skönt att höra att hans immunförsvar nu allt mer börjar likna ett normalt barns!
I januari kan vi dessutom låta honom få tremånadersvaccineringen (som han måste ta om). Vi pratade också om hans äggallergi och att han reagerat mot fisk. Allergisköterskan (som inom parentes sagt jobbar på samma avdelning som överläkaren som vi träffade idag) har instruerat oss att nogsamt undvika allt som innehåller ägg. Överläkaren tyckte att det var jättekonstigt eftersom han hitintills inte reagerat alls när han fått i sig ägg. Hon föreslog att vi ska komma in till barnavdelningen en dag och göra ett kontrollerat äggexperiment med Alex. Då får han äta kokt ägg var 20:e minut under några timmar (fråga mig inte hur man ska få i honom det för det förtäljer inte historien) för att se om, och i så fall hur, han reagerar. Hon menade att det är vanligt att man reagerar på rått ägg (som används vid pricktesterna) men tål tillagat ägg. Likaså kan man reagera med utslag på fisk trots att testet inte visar på allergi. Så hon sa åt oss att undvika fisk tills vidare (inte oss emot som inte tycker om fisk). Fascinerande att man kan få så olika besked av människor som arbetar på samma ställe....!
Alex fick sin andra svininfluensavaccination innan vi gick. Det var skönt att det var vår favoritsköterska som gav honom den. Han var jätteduktig och skrek bara precis när hon gav honom sprutan. Så fort det var klart blev han lugn igen. Han är så himla tapper och smärttålig, vår lilla kille! Men åh vad hemskt det är att se/höra honom när han blir så ledsen! Det gör så vansinnigt ont i hjärtat!!!
Jag gissar att det blir ännu (minst) en natt med usel sömn. Alex brukar vakna sjuttionitton gånger per natt efter vaccinationerna. Inte så konstigt med tanke på hur ont man fick efter den där himla sprutan!
Det må vara hur jobbigt som helst att konstant (nästan) ha sömnbrist - men åh så det är värt det! Han är så ljuvlig! I söndags eftermiddag/kväll var vi ensamma hemma, Alex och jag, när Riddaren var på hockey. Och han var så himla mysig! Vi lekte och skrattade och han frågade och frågade och frågade "Eh?" och "Eh de?" ("Vad är det?") om böckerna i bokhyllan och en massa annat. Och jag svarade och svarade och svarade. :-) Han blir bara mer och mer en "människa" som man kan interagera med och det är så himla roligt!
söndag, november 15, 2009
Sömnstrul - som vanligt
Det är inte utan att man hoppas att sonen är inne i ett s k utvecklingssprång just nu. Enligt boken "Växa och upptäcka världen" ska ett sådant språng inträffa när barnet är runt 46 veckor gammalt, vilket stämmer bra in på Alex som blir det i veckan som kommer. Han verkar så missnöjd (inte hela tiden, men ofta) och han är gnällig och verkar inte riktigt veta själv vad han vill (sträcker t ex upp armarna för att bli upplyft och vill sedan ner lika fort igen). Och nätterna... Han sover plötsligt uruselt i sin säng, vaknar hela tiden och vill ligga i famnen på nån av oss och sova. Han sträcker ut armen i sömnen för att känna så man är där. Lillplutten! Uppenbarligen är han orolig av någon anledning. Problemet är bara att vare sig jag eller Riddaren lyckas sova när vi ska ha honom sovandes på oss. Ibland kan man lirka ner honom i sängen bredvid sig, men det går liksom ändå inte att sova när han ligger och vrider sig och viftar med armar och ben i sömnen.
Men vi har inte hjärta att försöka tvinga honom att sova själv när han så uppenbart söker närhet/trygghet. Förhoppningsvis är det bara en fas som går över snart!
I natt blev det inte mycket sömn för Riddaren. Jag sov i gästrummet och fick sova ut (för en gångs skull). Man måste få en vettig natts sömn ibland för att orka...
Så här vill han helst ligga och sova! Visst är det sött?
Men vi har inte hjärta att försöka tvinga honom att sova själv när han så uppenbart söker närhet/trygghet. Förhoppningsvis är det bara en fas som går över snart!
I natt blev det inte mycket sömn för Riddaren. Jag sov i gästrummet och fick sova ut (för en gångs skull). Man måste få en vettig natts sömn ibland för att orka...
Så här vill han helst ligga och sova! Visst är det sött?
lördag, november 14, 2009
Busy bee
Efter att ha tagit både nattpasset och morgonpasset (sonen är inne i ett sova-dåligt-stim igen och vaknar alldeles för många gånger per natt) känner jag mig faktiskt lite stolt över att jag orkade följa med ut på en en timme och fyrtiofem minuter lång promenad i regnet och mörkret på eftermiddagen/kvällen. Sen har jag dessutom gjort, och ätit, våfflor och en potatis-, purjo- och kasslergratäng. Och nånstans däremellan har jag hunnit diska, tvätta, städa av lite i köket och ta ett hett bad med Lush's badolja Dreamtime.
Nu är det sängen som gäller för stora och små!
Nu är det sängen som gäller för stora och små!
torsdag, november 12, 2009
Hurra vad jag är bra. Eller nåt.
De här tre månaderna som jag jobbar (oktober-december) stöttar jag ett annat kontor än vårt. Jag jobbar alltså med ärenden i en annan stad. Till saken hör att jag på många sätt fått ett "guldjobb". Somliga skulle nog tycka att det var lite tråkigt, men jag som gillar att sammanfatta dokument tycker att det är jättebra arbetsuppgifter. Och tack vare att det är väl förberedda ärenden går det som på räls. Idag hade jag avstämning med min chef och hon konstaterade nöjt att jag på de här veckorna som gått presterat dubbelt så många ärenden som hon förväntat sig. Och sånt är ju kul att höra! Ännu roligare var det att sedan öppna sin mail och läsa ett mail från chefen från det kontor jag jobbar åt. Hon undrade om jag inte kunde tänka mig att börja jobba där eftersom hon skulle behöva medarbetare som jag, och så berömde hon mitt arbete. Alltid trevligt när folk är nöjda med en, och visst har jag legat i, men samtidigt har jag ju haft en väldigt bra situation med ärenden som kräver minimalt med "runtomkring-jobb" och väldigt lite telefonsamtal. Så jag framstår nog som mer effektiv än jag är. Men det behöver vi ju inte låtsas om. Snart är det dags för lönesamtal igen. Det vore ju kul om det kunde synas i lönekuvertet. *önskedrömmer lite*
Missnöjda Alex
Jag är verkligen tacksam över att vi var på provtagning med Alex igår, och att allt såg bra ut. 122 i Hb och retikulocyterna var 60 (normalt är allt mellan 20-100). Varför jag är extra tacksam? För att det känns skönt att han klarat svininfluensavaccinationen (så här långt i alla fall) utan att trigga igång sjukdomen igen. Och eftersom han varit så totalt "off" de sista dagarna har man ju oroat sig lite extra. Han har varit så missnöjd, smågnällt och verkat tycka att det mesta är pest. Iroinskt nog har han ofta verkat som nöjdats när han ätit (!). Jag vet inte om han har varit extra mycket hungrig för på kvällarna har han verkat kunna äta nästan konstant.
Igårkväll var jag ensam med honom mellan 17.30-22.30 och jösses vilken pers det var! Han var såååå ledsen och missnöjd hela tiden! Delvis berodde det nog på att han var hungrig. Jag tyckte att han just ätit (två timmar sen) när jag i min desperation satte honom i stolen och serverade mat. Men han glufsade i sig allt jag bjöd på (först resterna ur en burk med couscous med kyckling och sen 1/3 burk med havregrynsgröt). Sen åt han lite smörgåsrån och en deciliter välling. Stackars barn!
Hoppas det är något tillfälligt, detta missnöje med livet. I natt har han dessutom sovit skitdåligt och vaknat i ett. En tillväxtperiod kanske? En snabbt övergående sådan förhoppningsvis. :-)
Apropå tillväxt! Igår vägde och mätte vi lillplutten. 9265 g och 71,5 cm. Han har alltså växt 1½ cm på en månad. Heja heja!
Igårkväll var jag ensam med honom mellan 17.30-22.30 och jösses vilken pers det var! Han var såååå ledsen och missnöjd hela tiden! Delvis berodde det nog på att han var hungrig. Jag tyckte att han just ätit (två timmar sen) när jag i min desperation satte honom i stolen och serverade mat. Men han glufsade i sig allt jag bjöd på (först resterna ur en burk med couscous med kyckling och sen 1/3 burk med havregrynsgröt). Sen åt han lite smörgåsrån och en deciliter välling. Stackars barn!
Hoppas det är något tillfälligt, detta missnöje med livet. I natt har han dessutom sovit skitdåligt och vaknat i ett. En tillväxtperiod kanske? En snabbt övergående sådan förhoppningsvis. :-)
Apropå tillväxt! Igår vägde och mätte vi lillplutten. 9265 g och 71,5 cm. Han har alltså växt 1½ cm på en månad. Heja heja!
onsdag, november 11, 2009
Märkligt...
Är det inte lite märkligt ändå att när man förklarat för folk att Alex är infektionskänslig pga att hans immunförsvar är nedsatt, och att man därför vill att folk ska tvätta och sprita händerna innan de tar i honom, så händer det ändå att de låter bli att tvätta och sprita sig och rätt vad det är så tar de i alla fall i honom?!? Jag menar, SÅ himla farligt är det väl ändå inte med lite tvål och handsprit??? Som förälder bara häpnar man och vet inte riktigt vad man ska göra. Man borde väl så klart säga ifrån på skarpen i dessa lägen, men istället tiger man och försöker gå och tvätta av Alex efteråt...
Men så nonchalant det är!
Och ännu märkligare tycker jag det är på sjukhuset, där sjuksystrarna vet att han medicineras med höga doser kortison (och de bör ju också veta att syftet med det är att sätta ner immunförsvaret). Ändå kommer de med leksaker från deras allmänna utrymme (med potentiella bakterier och virus på) som ju Alex genast vill smaka på, och idag var det en sköterska som glatt lät Alex stoppa fingrarna i sin mun (!). Det får han knappt göra på oss ens... Med tanke på hur strikta förhållningsregler vi fick av överläkaren när det gällde att skydda honom mot smitta tror jag inte det är vi som är överbeskyddande...
Men så nonchalant det är!
Och ännu märkligare tycker jag det är på sjukhuset, där sjuksystrarna vet att han medicineras med höga doser kortison (och de bör ju också veta att syftet med det är att sätta ner immunförsvaret). Ändå kommer de med leksaker från deras allmänna utrymme (med potentiella bakterier och virus på) som ju Alex genast vill smaka på, och idag var det en sköterska som glatt lät Alex stoppa fingrarna i sin mun (!). Det får han knappt göra på oss ens... Med tanke på hur strikta förhållningsregler vi fick av överläkaren när det gällde att skydda honom mot smitta tror jag inte det är vi som är överbeskyddande...
Mamma!
Men åh! Finns det något sötare än när ens lilla bebis plötsligt säger "mamma" för första gången?!? Jag har tragglat och tragglat för att få honom att säga något som ens liknar "pappa" och "mamma" sååååå himla länge. Och så plötsligt i helgen så började han säga "mamma, mamma, mamma" som om han aldrig gjort annat. Sååååå sött! Okej, jag är inte alldeles säker på att han syftar på mig när han säger det, men jag väljer att tro det eftersom han bara säger det när jag är i rummet. ;-)
Dessutom kryper ungen. På RIKTIGT! Han har ju kryp-ålat sig fram på mage. Och det har gått så snabbt och smidigt att vi trott att han aldrig skulle förstå vitsen med att krypa på alla fyra. Men de senaste dagarna kryper han mer och mer på riktigt. Det är så sött! Lite Bambi-på-hal-is över det hela. Smått vingligt (tänk nyfödd fölunge) och när han får för stor fart välter han över på sidan. :-)
Fast varför krypa när man kan stå och stå och stå och....
Dessutom kryper ungen. På RIKTIGT! Han har ju kryp-ålat sig fram på mage. Och det har gått så snabbt och smidigt att vi trott att han aldrig skulle förstå vitsen med att krypa på alla fyra. Men de senaste dagarna kryper han mer och mer på riktigt. Det är så sött! Lite Bambi-på-hal-is över det hela. Smått vingligt (tänk nyfödd fölunge) och när han får för stor fart välter han över på sidan. :-)
Fast varför krypa när man kan stå och stå och stå och....
måndag, november 09, 2009
You bring out the worst in me
Är det inte märkligt hur vissa människor har en sällsynt förmåga att "bring out the worst in you"? Man lyfter luren och hör sig själv plötsligt låta sur och avvisande - fast man egentligen inte alls vill. Sen, efteråt, när samtalet är över, vill man bara sparka sig själv på smalbenet. Varför kunde jag inte bara bita ihop och låta glad i ett par minuter? Så dags då...
Jag brukar skämtsamt säga att jag vårdar mina oförrätter sedan dagis. Men det ligger något i det. Jag är extremt långsint när det gäller vissa saker. Om du sårar mig tillräckligt mycket kommer jag aldrig att glömma det. Det sitter kvar som en ständig tagg som skaver och vår relation blir därefter. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker förstå, glömma och förlåta. Relationen är för alltid förändrad.
Jag önskar att jag kunde rycka på axlarna och strunta i det som varit, men det funkar inte alltid så för mig.
Så därför har jag ett par ansträngda relationer i mitt liv, till människor som jag önskar att jag kunde behandla bättre, kanske inte nödvändigtvis för att de förtjänar det, men för att jag önskar att jag var en mer överseende och förlåtande människa.
Jag brukar skämtsamt säga att jag vårdar mina oförrätter sedan dagis. Men det ligger något i det. Jag är extremt långsint när det gäller vissa saker. Om du sårar mig tillräckligt mycket kommer jag aldrig att glömma det. Det sitter kvar som en ständig tagg som skaver och vår relation blir därefter. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker förstå, glömma och förlåta. Relationen är för alltid förändrad.
Jag önskar att jag kunde rycka på axlarna och strunta i det som varit, men det funkar inte alltid så för mig.
Så därför har jag ett par ansträngda relationer i mitt liv, till människor som jag önskar att jag kunde behandla bättre, kanske inte nödvändigtvis för att de förtjänar det, men för att jag önskar att jag var en mer överseende och förlåtande människa.
söndag, november 08, 2009
Jippie!
HURRA! Riddaren åkte iväg till Lindex ute vid Ingelsta idag och tittade efter den där tomtedräkten. Och den fanns i både storlek 74 och 80! Så nu har vi rätt tomtedräkt här hemma och dessutom ett par dösöta tofflor som vår storfotade son med nöd och näppe kan ha. Vi måste nog kika på onsdag om de finns i en större storlek och i så fall byta dem. Annars får han helt enkelt härda ut i de här (nej, jag ska inte vika tårna eller så, men de var verkligen på gränsen till små).
Men vad skönt att ha fått tag på en tomtedräkt till slut! Nu återstår bara att låna Ellens snygga pläd och försöka få Alex att sitta stilla och posera tillsammans med Sylvester. Inte för att jag vet hur det ska gå till. Jag får nog droga honom först eller nåt. ;-)
Det lär vara minst lika svårt att fota honom som det var att försöka fånga tre bebisar på ett och samma kort om jag känner honom rätt.
Titta bara här vad bra det gick att fota tre juliga bebisar på bild:
.jpg)
Tre små bebisar......men en smet.
.jpg)
Tre små bebisar och en annan försöker smita.
.jpg)
Tre små bebisar - men en tröttnade och drog och en annan blev ledsen och grät en skvätt.
Helt omöjligt var det att ta några vettiga kort på alla tre samtidigt. ;-)
Men vad skönt att ha fått tag på en tomtedräkt till slut! Nu återstår bara att låna Ellens snygga pläd och försöka få Alex att sitta stilla och posera tillsammans med Sylvester. Inte för att jag vet hur det ska gå till. Jag får nog droga honom först eller nåt. ;-)
Det lär vara minst lika svårt att fota honom som det var att försöka fånga tre bebisar på ett och samma kort om jag känner honom rätt.
Titta bara här vad bra det gick att fota tre juliga bebisar på bild:
Tre små bebisar......men en smet.
Tre små bebisar och en annan försöker smita.
Tre små bebisar - men en tröttnade och drog och en annan blev ledsen och grät en skvätt.
Helt omöjligt var det att ta några vettiga kort på alla tre samtidigt. ;-)
lördag, november 07, 2009
J***a skit!
Eftersom dumma Lindex på stan aldrig får hem den där tomtedräkten jag ville köpa till Alex tänkte jag beställa den på Lindex's shop online ikväll. Vad kul att just storlek 74 och 80 (som är de två storlekar Alex möjligen skulle kunna ha) var slut i lager då!!! Tänk om de inte får in fler? Då blir jag riktigt sur ju!
Aj! Stackars liten!
Jag stod och diskade nappflaskor i köket när jag plötsligt hörde sonen ge upp ett riktigt gallskrik av smärta inne från datorrummet. Strax kom Riddaren bärnade på en olycklig liten Alex som blödde från munnen! Hela munnen var full av blod och fy sjutton vad det isade sig i mitt hjärta! Jag försökte titta efter var han blödde, men det är inte lätt att se in i munnen på en ledsen bebis som ålar sig och gastar i himmelens sky. Han fick dricka lite vatten och sen la vi ner honom på skötbordet och lyste i munnen med en ficklampa. Då hade han redan lugnat sig lite och vi såg snabbt att han hade ett jack i tungan som visserligen inte alls såg roligt ut, men som knappt blödde längre.
Lättnad!
Jag fattade aldrig innan jag blev mamma att man i och med att man väljer att bli förälder också helt frivilligt väljer att hädanefter vandra omkring med sitt hjärta hängande oskyddat utanpå kroppen. Jag kunde aldrig föreställa mig vilken otroligt stark och beskyddande kärlek man känner till sitt barn!
Lättnad!
Jag fattade aldrig innan jag blev mamma att man i och med att man väljer att bli förälder också helt frivilligt väljer att hädanefter vandra omkring med sitt hjärta hängande oskyddat utanpå kroppen. Jag kunde aldrig föreställa mig vilken otroligt stark och beskyddande kärlek man känner till sitt barn!
fredag, november 06, 2009
Trafikpolitik i Norrköping
LÅt mig citera en artikel i NT:
Stefan Arrelid vill att bilarna ska bli färre. Om genomfartstrafiken minskar blir det lättare för dem som verkligen behöver köra Kungsgatan att komma fram.
- Även om det blir köer nu är det uppenbarligen tillräckligt bekvämt för att folk ska välja Kungsgatan ändå, säger han.
Behöver det bli mindre bekvämt för bilisterna alltså?
- Vi måste göra det säkrare för de oskyddade trafikanterna. Förhoppningen är att om Kungsgatan inte upplevs som en genomfartsled så väljer bilisterna en annan väg istället.
Vilken väg ska bilisterna välja då?
- Det är ju lite svårt, men Söderleden och Riksbron. Det är en omväg, men
ibland vinner man tid ändå. Du vinner ingen tid på att stå i kö.
Observera särskilt det där "det blir ju lite svårt" när man ska välja en annan väg. Jo vars. Hela stan är igenkorkad. Det är rödljus t o m i rondellerna och det finns ingenstans för genomfartstrafiken att ta vägen. De få vägar som finns är det redan kö på.. Så det hjälper säkert att bygga olika stopp på Kungsgatan för att stoppa upp ttrafiken. Jag är övertygad om att det kommer att minska avgaserna - INTE. För det finns ingen annastans att ta vägen för dem som åker igenom där. Och vi som bor i närheten och ska till och från våra bostäder och garage, ja vi lär få sitta ännu längre i bilköer och när vi vill gå ut och promenera med våra barn lär luften vara ännu sämre att andas in än den är idag.
Hurra för trafikpolitiken i Norrköping!
Stefan Arrelid vill att bilarna ska bli färre. Om genomfartstrafiken minskar blir det lättare för dem som verkligen behöver köra Kungsgatan att komma fram.
- Även om det blir köer nu är det uppenbarligen tillräckligt bekvämt för att folk ska välja Kungsgatan ändå, säger han.
Behöver det bli mindre bekvämt för bilisterna alltså?
- Vi måste göra det säkrare för de oskyddade trafikanterna. Förhoppningen är att om Kungsgatan inte upplevs som en genomfartsled så väljer bilisterna en annan väg istället.
Vilken väg ska bilisterna välja då?
- Det är ju lite svårt, men Söderleden och Riksbron. Det är en omväg, men
ibland vinner man tid ändå. Du vinner ingen tid på att stå i kö.
Observera särskilt det där "det blir ju lite svårt" när man ska välja en annan väg. Jo vars. Hela stan är igenkorkad. Det är rödljus t o m i rondellerna och det finns ingenstans för genomfartstrafiken att ta vägen. De få vägar som finns är det redan kö på.. Så det hjälper säkert att bygga olika stopp på Kungsgatan för att stoppa upp ttrafiken. Jag är övertygad om att det kommer att minska avgaserna - INTE. För det finns ingen annastans att ta vägen för dem som åker igenom där. Och vi som bor i närheten och ska till och från våra bostäder och garage, ja vi lär få sitta ännu längre i bilköer och när vi vill gå ut och promenera med våra barn lär luften vara ännu sämre att andas in än den är idag.
Hurra för trafikpolitiken i Norrköping!
torsdag, november 05, 2009
Bättre och bättre dag för dag?
Det har varit en tuff start på veckan med dålig sömn, mensvärk och natten till igår en helt grotesk huvudvärk (av det slag då man ser ljusflimmer, mår illa, Treo inte hjälper, isdjur på pannan inte heller hjälper och man mest bara vill att någon ska slå en medvetslös med en gummiklubba). Tur för mig att jag var ledig igår! Jag låg på ca fem centimeter sängkant, men världens sötaste son sovandes tätt intill mig från åtta till tio på förmiddagen (kände att det verkligen var min tur att ta hand om sonen en natt så Riddaren fick sova). Obekvämt och småkallt (Alex låg delvis på mitt täcke så jag kunde inte dra det över mig ordentligt utan att väcka honom) men samtidigt mysigt att ha hans lilla ansikte så tätt intill mig. Han låg där och gosade sig intill mig trots att han hade en halv säng att röra sig på åt andra hållet. Nära är bäst enligt honom! :-)
Vid tio vaknade han och därmed var det dags för hela familjen att sega sig upp. Huvudvärkiga föräldrar drack Treo och började så småningom må lite bättre. Tur det för klockan ett var jag bjuden hem till en av tjejerna i föräldragruppen. Vi skulle fota bebisarna till julkort nämligen. Men det visade sig att de hade en överraskning till mig också. De hade ordnat med en trerätterslunch som tack för att jag brukar fota deras gulliga barn (!) Så himla sött! Jag är ju bara glad över att ha fått så villiga fotomodeller! Så vi åt gratinerat vitlöksbröd med mozarella och örtkryddor till förrätt, en jättegod vegetarisk lasagne till huvudrätt och mumsig bärpaj med vaniljsås till efterrätt. Lyxigt att bli bjuden på mat så där!
Sen skulle vi försöka ta julkort då. Den första bebisen satt snällt och poserade och log och skrattade på beställning. Nästa bebis satt ganska stilla, men var lite mer svårdirigerad när det gällde att le och låta bli att bita i rekvisitan. Den sista bebisen ville inte vara med på bild utan kröp iväg mest hela tiden. :-D Men jag tror vi fick till acceptabla kort på alla tre till slut. Det var i alla fall hysteriskt roligt att vara fotograf och se och höra de allt med irriterade mammorna försöka uppmana sina små busfrön att sitta stilla och le. *hihi*
Hur som helst, vid halv tre var vi klara och jag gick hem till mina grabbar. Riddaren såg nog hur sliten jag var för han tog med sig Alex ut på långpromenad i regnet så jag fick vila. När de kom hem var lillkillen jättekall om ena handen (trots vantar, åkpåse och regnskydd). Vi måste skaffa varmare vantar och en varmare mössa tror jag. Jag gjorde mat åt honom och sen lekte vi medan pappa åt pizza. SEn fick jag äta min middag och sen blev det bad för Alex. Konstaterade att han bara får mer och mer eksem på kroppen för varje dag som går nu. Det är så trist. Vi smörjer och smörjer med fuktkräm och kortisonkräm...
Till slut blev det kväll, även enligt Alex, och oj vad skönt det var att krypa till kojs! Det tyckte bestämt även han för han har nu sovit sedan 22.30 (klockan är 09.50 nu) med bara två vakna perioder och endast en vällingflaska) (!). Synd att jag var tvungen att gå upp vid 09.00. Ska inte klaga dock. Även om jag varit rätt mycket vaken i natt har jag nog sovit bortåt en sju timmar. Riddaren borde vara riktigt utsövd vid det här laget! :-)
Vid tio vaknade han och därmed var det dags för hela familjen att sega sig upp. Huvudvärkiga föräldrar drack Treo och började så småningom må lite bättre. Tur det för klockan ett var jag bjuden hem till en av tjejerna i föräldragruppen. Vi skulle fota bebisarna till julkort nämligen. Men det visade sig att de hade en överraskning till mig också. De hade ordnat med en trerätterslunch som tack för att jag brukar fota deras gulliga barn (!) Så himla sött! Jag är ju bara glad över att ha fått så villiga fotomodeller! Så vi åt gratinerat vitlöksbröd med mozarella och örtkryddor till förrätt, en jättegod vegetarisk lasagne till huvudrätt och mumsig bärpaj med vaniljsås till efterrätt. Lyxigt att bli bjuden på mat så där!
Sen skulle vi försöka ta julkort då. Den första bebisen satt snällt och poserade och log och skrattade på beställning. Nästa bebis satt ganska stilla, men var lite mer svårdirigerad när det gällde att le och låta bli att bita i rekvisitan. Den sista bebisen ville inte vara med på bild utan kröp iväg mest hela tiden. :-D Men jag tror vi fick till acceptabla kort på alla tre till slut. Det var i alla fall hysteriskt roligt att vara fotograf och se och höra de allt med irriterade mammorna försöka uppmana sina små busfrön att sitta stilla och le. *hihi*
Hur som helst, vid halv tre var vi klara och jag gick hem till mina grabbar. Riddaren såg nog hur sliten jag var för han tog med sig Alex ut på långpromenad i regnet så jag fick vila. När de kom hem var lillkillen jättekall om ena handen (trots vantar, åkpåse och regnskydd). Vi måste skaffa varmare vantar och en varmare mössa tror jag. Jag gjorde mat åt honom och sen lekte vi medan pappa åt pizza. SEn fick jag äta min middag och sen blev det bad för Alex. Konstaterade att han bara får mer och mer eksem på kroppen för varje dag som går nu. Det är så trist. Vi smörjer och smörjer med fuktkräm och kortisonkräm...
Till slut blev det kväll, även enligt Alex, och oj vad skönt det var att krypa till kojs! Det tyckte bestämt även han för han har nu sovit sedan 22.30 (klockan är 09.50 nu) med bara två vakna perioder och endast en vällingflaska) (!). Synd att jag var tvungen att gå upp vid 09.00. Ska inte klaga dock. Även om jag varit rätt mycket vaken i natt har jag nog sovit bortåt en sju timmar. Riddaren borde vara riktigt utsövd vid det här laget! :-)
tisdag, november 03, 2009
Ny dag
En riktigt pissig eftermiddag blev i alla fall en något bättre kväll. Åtminstone ur gråtsynpunkt. Alex kom in i någon slags andra andning efter ett tag och skulle absolut på inga villkors vis sova. Så han höll igång hela kvällen och var för det mesta på gott humör. Att sen hans föräldrar var två vrak som höll på att svimma av utmattning, och som hela tiden sneglad på klockan och undrade om det inte var läggdags snart, ja, det var ju det det. ;-)
Vi åt chili con carne till middag och Alex snikade glatt till sig kryddstark chili från sin mamma. Sen blev det nattblöja, välling och insomning i mammas famn vid 21.30.
Natten har varit dräglig. I synnerhet för mig som bara behövt gå upp och göra välling två gånger och sedan fått gå och lägga mig igen. Vid åtta plockade jag upp en blöt liten son som tydligen kissat så våldsamt i natt att nattblöjan inte räckt till. Otrevligt!
Nu stundar ännu en jobbdag. I morgon är jag ledig!
Vi åt chili con carne till middag och Alex snikade glatt till sig kryddstark chili från sin mamma. Sen blev det nattblöja, välling och insomning i mammas famn vid 21.30.
Natten har varit dräglig. I synnerhet för mig som bara behövt gå upp och göra välling två gånger och sedan fått gå och lägga mig igen. Vid åtta plockade jag upp en blöt liten son som tydligen kissat så våldsamt i natt att nattblöjan inte räckt till. Otrevligt!
Nu stundar ännu en jobbdag. I morgon är jag ledig!
måndag, november 02, 2009
Orolig mamma funderar
Kom hem från jobbet och möttes av en helt utmattad och jätteledsen liten Alex. Han sov 12½ timme i natt efter att helt ha missat eftermiddagsluren igår. Sen sov han nån timme vid lunchtid och när jag kom hem hade han sovit en liten stund men vaknat och varit otröstlig. Han ser helt förbi ut. Ögonen är matta och röda och man riktigt märker hur han inte orkar leka. Ändå ville han inte sova och inte äta. Blir man orolig eller blir man orolig? Vissa dagar känner jag att jag snart inte orkar med den här ständiga oron. Men man måste ju.
Fem dagar sedan vaccineringen och man vakar som en hök efter tecken på att hans sjukdom ska bryta ut igen. Jobbigt är bara förnamnet...
Jag sov f ö rätt skapligt i natt. Vaknade visserligen sjuttionitton gånger av att jag omväxlande frös och svettades och drömde sjuka drömmar, men ändå. Jag låg i alla fall inte vaken i timmar. Är jag pigg då? Hehe... Eller inte. Ont i halsen, har frusit halvt ihjäl på jobbet, längtar efter en whisky.
Idag åkte mamma hem, efter ett tredagarsbesök. Det är jätteroligt att hon är så förtjust i Alex (och han i henne) och skönt när hon leker med honom. Samtidigt blir det intensivt att ha någon boende hos sig i så många dagar... Jag undrar om inte lite av Alex's trötthet beror på att det varit så mycket besök de senaste dagarna? Idag åkte mamma hem och hon hann bara åka innan en av Riddarens jobbarkompisar tittade förbi på en fika. Igår kom min moster, ingifta morbror och ena kusin hit och fikade två timmar på vägen hem från Stockholm. Alex blev helt allvarlig och tyst när de kom och det tog ett tag innan han tinade upp och blev åtminstone något så när sitt vanliga charmglada jag. Kul i alla fall att de ville komma förbi och träffa Alex (som de inte träffat tidigare)! I lördags var Stefan här och fikade på eftermiddagen så vi har träffat ovanligt mycket folk de senaste dagarna. Vi kan väl bestämma att det är därför Alex är så trött och ledsen idag. Eller hur?
Fem dagar sedan vaccineringen och man vakar som en hök efter tecken på att hans sjukdom ska bryta ut igen. Jobbigt är bara förnamnet...
Jag sov f ö rätt skapligt i natt. Vaknade visserligen sjuttionitton gånger av att jag omväxlande frös och svettades och drömde sjuka drömmar, men ändå. Jag låg i alla fall inte vaken i timmar. Är jag pigg då? Hehe... Eller inte. Ont i halsen, har frusit halvt ihjäl på jobbet, längtar efter en whisky.
Idag åkte mamma hem, efter ett tredagarsbesök. Det är jätteroligt att hon är så förtjust i Alex (och han i henne) och skönt när hon leker med honom. Samtidigt blir det intensivt att ha någon boende hos sig i så många dagar... Jag undrar om inte lite av Alex's trötthet beror på att det varit så mycket besök de senaste dagarna? Idag åkte mamma hem och hon hann bara åka innan en av Riddarens jobbarkompisar tittade förbi på en fika. Igår kom min moster, ingifta morbror och ena kusin hit och fikade två timmar på vägen hem från Stockholm. Alex blev helt allvarlig och tyst när de kom och det tog ett tag innan han tinade upp och blev åtminstone något så när sitt vanliga charmglada jag. Kul i alla fall att de ville komma förbi och träffa Alex (som de inte träffat tidigare)! I lördags var Stefan här och fikade på eftermiddagen så vi har träffat ovanligt mycket folk de senaste dagarna. Vi kan väl bestämma att det är därför Alex är så trött och ledsen idag. Eller hur?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
